Little Shop of Horrors

Eftersom jag avslutade förra inlägget med en cliffhanger om musikaler, tänkte jag börja med att presentera en av mina absoluta favoriter - Little Shop of Horrors. Den spelades först som musikal på Off Broadway 1982 och baserade sig då på en film från 1960 med Jack Nicholson i huvudrollen (den filmen fick dock inte fick så bra kritik). När musikalen sedan överfördes till film 1986 med Rick Moranis, Ellen Greene (från Off-Broadway-uppsättningen) och Steve Martin blev den kultförklarad och känd för de flesta.

Musikalen handlar om en växt som kommer från yttre rymden och planerar att ta över jorden. Egentligen slutar filmen med att växten äter upp båda huvudrollsinnehavarna, och sedan ockuperar hela världen (se detta slut här - del 1, del 2 , del 3). Men eftersom tittarna reagerade våldsamt på pilotvisningen slutar den slutliga filmen betydligt lyckligare! Huvudrollsinnehavarna utgörs av en snäll nörd och en utnyttjad bimbo från slummen. Ett annat tema i filmen är också strävan att skapa sig ett drägligt liv, att kunna välja att bli mer än vad omgivningen förväntar sig och den sociala strukturen bestämmer.

Här är introt till filmen (låten kommer mot slutet av klippet):



Visar här numret "Skid Row" från Broadway Revival. Upptagningen är lite dålig men numret är suveränt! (En varning för att ljudet är lite högt). Jag kan också rekommendera att se samma scen från filmen eftersom denna version är fantastiskt!



Och den mest klassiska scenen ur filmen:



Just nu spelas Little Shop of Horrors i Göteborg fram till slutet av april. Biljetter kan bokas här där man även kan lyssna på första låten som de har gjort riktigt bra!

Little Shop of Horrors är en musikal jag kan titta på hur många gånger som helst! Om jag är lite trött och håglös så får jag genast ny energi av en liten snutt ur filmen. Mina favoritnummer är Introt, Skid Row, Some Fun Now, Somewhere that's Green och Suddenly Seymour - vilket väl egentligen var de flesta numren! Men bäst energikickar ger de tre förstnämna låtarna. Temat i Little Shop of Horrors tycker jag också är otroligt inspirerande. Att man kan förändra sitt liv även om man kommer från usla förhållanden. Det handlar om våga tror att det går och aldrig ger upp! Dessutom är Seymours bild av drömlivet så sympatisk - familjeliv i ett förortshus utan krusiduller.

När jag lyssnar på musik i min mp3 kan det också bli en otrolig musikalkänsla! Musiken blir som soundtrack till mitt liv där jag får huvudrollen i musikalen om mig själv. Problemet är bara att jag har så svårt för att hålla mig från att hela tiden sjunga med, speciellt vad gäller musikallåtar. Det är också härligt att motionera till musiken eftersom det är sån glöd just i musikaler. Och roligast är om man kan sjunga med - har hört att det finns karaokespinning men har aldrig prövat något pass. Borde vara perfekt för att spela musikallåtar!

Vad har du för favoritmusikaler? Vad får du ut just av musikaler?

Andra bloggares åsikter om Little shop of horrors, musikal, steve martin, musik, teater, film, komedi, karaokespinning, spinning,

Om "snygga killar"

Nu till ett lite mindre seriöst inlägg på området inspiration!

Jag har alltid förundrats över mina vänners fascination för snygga killar på film, TV och i kändissvängen. Detta har fått mig att fundera varför jag själv inte trånar efter några manliga stjärnor. Kan inte säga att jag kommit på någon riktigt bra förklaring mer än att jag naturligtvis är lite mer djup och reflekterande av mig ;)

Men samtidigt stämmer inte riktigt den bilden, och jag har kommit på mig med att under åren fundera över vilka offentliga män som jag tycker om lite mer än andra. Tänkte därför delge min ganska magra, men välsorterade lista här. Det finns ingen inbördes ordning tyvärr då jag mer är den slags groupie som gillar koncept, idéer och hela paket – som Lilla huset på prärien. Dessutom kan jag faktiskt vara mer intresserad av kvinnliga stjärnor som jag på något sätt vill eller kan identifiera mig med (men inte attraheras av!). Jag tänker på Julia Roberts fantastiska sätt att uttrycka känslor med små medel, Reese Witherspoons glada och rättframma sätt, Jennifer Anistons självklara sätt att ta plats och komma i centrum, Sarah Jessica Parkers sprallighet, Claire Danes fundersamma ansiktsuttryck och Audrey Tatous naiva och lekfulla framtoning.

Så till listan:

Mark Ruffalo

Robert Downey Jr

Matthew Broderick

Zack Braff

Nicolas Cage

Johan Glans

Marcello Mastroianni

John C. Reilly

Philip Seymour Hoffman

Brendan Fraser

När jag har försökt ta reda på vad dessa män har gemensamt för att komma fram till vad det är jag gillar har jag tänkt att de alla utstrålar värme och närvaro. Så de är inte i första hand sexobjekt utan har en kvalitet jag även uppskattar hos männiksor i min omgivning. Medan mina kompisar har suktat efter Richard Gere och Mel Gibson har jag också beundrat musikalstjärnor som Treat Williams och Richard Carlsohn. Och vilka har stor närvaro på scen om inte teaterskådespelare i allmänhet och musikalartister i synnerhet? Det är den där glöden, energin och magin som finns i musikaler som fascinerat och inspirerat mig. Men det får bli ett annat inlägg.

Vilka offentliga personer inspireras du av? Eller suktar efter?

Andra bloggares åsikter om Johan Glans, Zack Braff, kändisar, kändis, film, TV, inspiration, sex, män, killar, filmstjärnor,Julia Roberts, Claire Danes, Reese Witherspoon, Jennifer Aniston, attraktion

Hur allt började

Minnen från en barndom på prärien.

Med pilotavsnittet, utdrag från första avsnittet och familjens första jul.

Enjoy!

Little House Pilot
Del 1


Del 2


Del 3


Del 4


Country Girls – första avsnittet


First Christmas – familjens första jul


Vad har du för minnen från tiden med Lilla huset på prärien?

Andra bloggares åsikter om Lilla huset på prärien, minnen, barndom, Tv-serier, inspiration, TV, TV-program, nostalgi

Favorithumor

Här är några av mina favoritsketcher som alltid får mig på gott humör!


Björn Gustafsson på topp



Björn Gustavsson tröstar sig med röror

Johan Glans står upp



Little Britain - det bästa som hänt efter Monty Python!



Vilket ös, Granny!



Och så naturligtvis Scrubs!



Den vanligaste medicinska undersökningen beskrivs...



Vad har ni för favoritscener? Vad gör er glada?

Andra bloggares åsikter om Johan Glans, humor, sketcher, stand-up, Scrubs, Little Britain, Björn Gustafsson

Inspirerande TV-serier

Livet är ofrånkomligen både upp och ner. Men vissa dagar känns det betydligt tuffare att motivera sig att gå upp och kämpa på för det man tror på än andra. När sådana dagar läggs på varandra kan man tappa riktning och fart och det ligger nära till hands att söka tröst i tillfällig njutning som sprit, choklad och shopping . När livet väl har lurat in en i fördärvet kan det kännas motigt att hitta tillbaks till det liv man egentligen vill leva eftersom det ofta kostar på och inte erbjuder samma omedelbara belöningar.

Något som kan fungera som en påminnelse om hur man egentligen vill leva och ge en glimt om hur livet skulle kunna gestalta sig om man bara orkade engagera sig lite mer, kan ibland vara så simpelt som en inspirerande film eller TV-serie som vilar på de grundstenar man vill bygga sitt eget liv på. Genom att få en färdig mall med ljud, ljus och levande rollkaraktärer ser vi plötsligt en påtaglig vision av hur vissa grundläggande faktorer i livet kan bygga upp en helhet vi för närvarande saknar. Det kan vara så banalt som att man kommer ihåg hur härligt det är att vakna pigg och fräsch, hur underbart det är att lukta gott och faktiskt måna om sitt utseende om man grottat ner sig en tid. Eller så kan inspirationen ligga på ett annat plan där det är själva livsstilen eller attityden man vill åt. Eller så är det en mer ljuplodade livsfilosofi som programmet förmedlar. Ibland kan det också räcka med att det är en viss situation man känner igen, eller en konflikt som speglas och löses på ett inspirerande sätt. Naturligtvis är TV-serier ren fiction och skrivet för att underhålla, men det är alltid komponerat och iscensatt av människor med egna liv och känslor och problem att relatera till. Så någonstans bygger TV-serier alltid på verkliga förhållanden!

Jag tänkte här nämna några av mina favorit-TV-serier som muntrat upp, inspirerat och ibland fungerat som en ställföreträdande moral när jag inte riktigt kommer ihåg vilken väg jag faktiskt vill gå. Jag tänker på att man brukar säga att terapi ska fungera som ett ställföreträdande hopp och tycker faktiskt att vissa TV-serier och vissa TV-episoder ibland kan fylla en liknande funktion i mitt liv. Inte för att de alltid piggat upp när jag känt mig modlös och vilse, utan för att de oftast fungerat som en påminnelse om att jag ibland valt den enkla vägen någon gång för mycket. Och att det finns möjlighet till förändring. Risken finns naturligtvis att serierna inte bara fungerar som en ställföreträdande moral utan också som ett ställföreträdande liv där man sluter sig i sin kokong med favoritrullar och godis bakom neddragna gardiner och gamla pizzakartonger. Men ibland kan även denna verklighetsfrånvända tillvaro bli en vilozon som man kan göra ett avstamp från och med nya krafttag återgå till ett liv på en högre utvecklingsnivå där man kanske blivit lite mer fjärilslik trots allt.

Hur som helst så finns det ofta inget som kan få mig så snabbt in på rätt bana igen som en inspirerande TV-serie när jag tillfälligt känner mig lite ur gängorna och har tappa sikten och framförhållningen. Ett bra exempel som jag kan återkomma till många gånger är långköraren från 1970-talet ”Lilla huset på prärien”. Den får mig att inse att jag vill leva på en liten ort och gärna på landet, att jag vill fylla mina dagar med en blandning av oförvägen strävan, värme och intresse för min nästa, en engagerad nyfikenhet och en obändlig tro på att allt kommer att bli bra om man bara inte ger upp. Serien har med sin varma ton en optimistisk syn på hur man kan leva tillsammans även om många gestaltningar av problem är tillrättalagda och en del moraliska värderingar gammeldags och tvivelaktiga. Men kärnan av kärlek till livet och då speciellt familjelivet finns som en bärande tråd genom alla 9 år serien spelats in och har en fantastisk förmånga att tränga igenom TV-skärmen.

En annan serie som fungerat lite som en mentor för mig under min praktikperiod inom ett vårdande yrke har varit ”Scrubs”. Jag har känt igen många av de karaktärer i serien från arbetsplatsen och ibland fått uppslag hur jag kan hantera problem på ett direkt överförbart sätt. Det låter kanske lite konstigt med tanke på att Scrubs är en skruvad komediserie. Men den har också fått pris för att på ett förtjänstfullt sätt blanda drama och komedi. Dessutom har vissa läkare hävdat att den på flera sätt är den mest realistiska sjukhusserien som gjorts! Jag har kunnat identifiera mig med JD:s valpiga sätt att kasta sig in i svåra situationer utan att känna sig säker eller ens tillräckligt modig. Och han gör ibland allt för att hålla skenet uppe för att kunna slicka i sig beröm från sin motsträvige och kantiga mentor, DrCox. Men naturligtvis har DrCox alltid hjärtat på rätta stället och försöker med råa metoder att tuffa till JD för att få honom att våga se hur mycket han egentligen kan.

En tredje serie som väl egentligen varit mest inspirerande när jag var i 20-årsåldern är ”Sex and the City” som också har ett otroligt snyggt sätt att blanda allvar och humor. Det var också en utav de första TV-serierna jag minns som började och avslutade varje episod med tankar kring en viss frågeställning om hur livet egentligen fungerar eller bör fungera (vilket otroligt många serier sedan tagit efter, inte minst Scrubs). Det som denna serie inspirerat mig med är allt från kläder, frisyrer funderingar runt killar och förhållanden, och den ständiga cafékulturen med vänner och diskussioner om hur man ska leva och hur män egentligen är funtade. Någon kille som inte förstått sig på konceptet tyckte att serien var orealistisk och bara fokuserade på sex. Men jag tycker definitivt att serien har mycket mer att ge eftersom frågeställningarna som behandlas rör de flesta dimensioner av förhållanden och även berör många andra idéer om hur man ska leva. Men jag ska inte förneka att den spännande New York-miljön med avant-garde-kultur, uteliv och ett rörligt intellekt har utövat en stark dragning på mig.

Sist men inte minst vill jag ta upp den australienska TV-serien ”McLeods döttrar” som handlar om två systrar som tillsammans driver en gård ute på vischan i södra Australien. Miljön är bedårande och har en speciell lockelse på mig som älskar landet och en mer jordnära tillvaro. Men den första delen av serien har också ett både underhållande och starkt personlighetsgalleri med många roliga, spännande och sociala intriger. Jag kan inte på samma sätt som med de andra TV-serierna förklara riktigt hur denna serie inspirerat mig mer än att jag virtuellt får smaka på ett vardagsliv på landet vilket gör att jag inte glömmer hur detta kan gestalta sig och därför håller min dröm om en gård på landet vid liv.

Vilka TV-serier har muntrat upp dig när livet känts motigt? Vad har fått dig att med förnyad kraft styra upp ditt liv igen? Vilka TV-serier eller program inspirerar dig att leva ditt liv lite mer som du verkligen vill? Det vore spännande att höra vilka som är just dina favoritserier!

Andra bloggares åsikter om Inspiration, Lilla huset på prärien, Scrubs, McLeods döttrar, motivation, värderingar, Sex and the City, TV-serier