Veckans citat:
We act as though comfort and luxury were the chief requirements of life, when all that we need to make us really happy is something to be enthusiastic about.
Charles Kingsley
får mig att tänka på att många misstar hedonism för lycka. Att fullständig fokuserat på njutning i nuet och omedelbar tillfredsställelse och minsta möjliga ansträngning är målet med livet. Och det är lätt att bli bekväm. Med min ökade levnadsstandard så höjer jag kraven på vad som är lägsta tolererbara nivån och skulle jag vara stormrik är jag rätt säker på att mina vanor hade varit förfärligt snobbiga. Ibland tror jag nästan att min fattigdom har varit nödvändig för att göra mig ödmjuk inför livet.
Jag tror också min ökade fokusering på bekvämlighet i livet har med åldern att göra. Det var okej att sova på liggunderlag, leva på morötter, inte ha hiss, tågluffa och hävda mig i alla kontroverser tidigare i livet. Men i takt med att åren läggs till 30 har mitt motstånd mot krångel minskat. Allt ska funka direkt och jag har lärt mig många genvägar.
Det är lätt att blanda ihop bekvämlighet med tillfredsställelse. Men hur kul är det egentligen att äta chips framför TV:n? Att handla på köpcenter istället för stan? Och att undvika främmande situationer bara för att förlita sig på sin välkända repertoar av inövade beteenden? Jag tror att det är lätt att glömma bort att källan till verklig glädje ofta ligger i hänförelse, utmaningar och nya landvinningar. Att lära sig ett nytt språk, att arbeta för något man tror på snarare än en fet lönecheck. Att satsa livet på något som betyder något i längden snarare än tillfällig njutning.
Jag tänker samtidigt att det också är lätt att blanda ihop extas med lycka. Att ständigt leva on the edge, att ständigt dramatisera sitt livs skådespel med smärta och nyckfulla kast. Att odla impulsivitet och kaos bara för att känna att man lever. Som vanligt tror jag att balans är nyckeln till äkta tillfredsställelse. Att välja sina eldar. Sina krig. Sina källor till hänförelse. Jag är inte på något sätt religiös, men tycker att Bhagavad Gitas uppdelning av ett bristfälligt liv i mörker (orörligt och omsorgsfullt) eller eld (överdriven handling "med fingrar i för många kakburkar" (Se "De 50 viktigaste böckerna i en bok. Personlig utveckling" s32 - boktips!) är lysande. Det tredje eftersträvansvärda alternativet är ljus - att leva med ädla avsikter och kunna känna sig tillfreds med sina handlingar. Lite högtravande kanske, men jag tror det handlar om att hitta en större tillfredsställelse med sitt liv, exempelvis ett meningsfullt arbete och att leva medvetet och målinriktat för något man är engagerad i.
Vad får dig att entusiasmeras?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar