Dagens citat

- Harry, I'm gonna let you in on a little secret. Every day, once a day, give yourself a present. Don't plan it, don't wait for it, just… let it happen.

Citat från Twin Peaks.

Andra bloggares åsikter om Twin Peaks, Dale Coper, citat, film, TV, TV-serie, kloka ord, motto, motivation, mental träning, inspiration, present, belöning, Dale Cooper

Dagens affirmation

Jag är värd att må bra.

Andra bloggares åsikter om Affirmation, affirmationer, positivt tänkande, psykologi, livsfilosofi, personlig utveckling, mental träning, inspiration, självförtroende, självkänsla

Naturen som terapi

Jag läste nyligen en undersökning om att människor med nära tillgång till naturområden vägde mindre och var lyckligare. Själv har jag alltid förundrats över hur få som uppskattar naturen, utan det är ofta närhet till dagis, kommunikationer, affärer eller storstadspulsen som diskuteras när man väljer ett område att bo på. För mig är det otänkbart att bo någon längre tid i ett område där man inte har skogar, sjöar och ängar på gångavstånd. Jag är uppväxt med naturen inpå knuten och har egentligen inte reflekterat så mycket över vad den betyder, tills jag flyttade till en plats som inte har någon direkt tillgång till naturlig geografi. Då har jag kommit på mig själv med att minnas alla skogspromenader, alla kvällsdopp i den lokala sjön och all meditativ näring jag fått från att höra trädens sus, se solen strila ner mellan träden och höra bofinkens somriga stämma i stora skogssalar med barrträd. Och jag kommer plötsligt ihåg den ro och mentala återhämtning jag fick som var så självklar. I naturen får själen plats och där faller saker ner utan att man behöver anstränga sig så mycket. Där kommer perspektiv, lyckokänslor och insikter naturligt. För att inte tala om den känsla av lugn och harmoni som på ett subtilt plan förmedlar att all är som det ska och allt går att ordna. Jag tror helt enkelt att naturen är en ursprungligt behov vi har och att vi aldrig kan bli riktigt lyckliga utan att få vila självklart och själaklart i dess trygga famn.

Forskningen har börja uppmärksamma naturens helande verkan, och idag finns det faktiskt kurser i naturterapi och människor som återhämtat sig tack vare dagliga naturinslag. Jag tror detta är otroligt viktigt i en värld som snurrar allt fortare och där information, kommunikation och stress gjort människan frikopplad från det mest urpsrungliga vi har - upplevelser av naturen.

Eftersom jag idag bara kan nå organiserade delar av naturen ibland när jag får tillgång till bil, så försöker jag istället att få in mer natur i hemmet. Jag har många växter och köper ofta snittblommor. Jag har min livsviktiga balkong där jag kan lyssna lite till fågelkvitter mitt i vardagen och odla mina balkongblommor. Jag har byggt en fontän (både billigt och enkelt) som porlar så underbart! Jag försöker också att njuta av parker och lummiga områden så ofta jag får möjlighet. Men kan säga att detta inte kan ersätta min avsaknad av natur på något sätt. Utan jag kommer med rätt stor sannolikhet flytta ut i spenaten snarast möjligt!

Vad betyder natur för dig?

Andra bloggares åsikter om Natur, naturen, naturupplevelse, terapi, skog, fontäner, själen, meditation, personlig utveckling, inspiration, psykologi, blommor

Tips från 1647

Livsfilosofi har fascinerat människor i alla tider och på många sätt är frågor om moral och levnadsregler odödliga. I den klassiska boken Handbok i levnadskonst från 1647 finns många tänkvärda regler sammanfattade i koncisa formuleringar. Återger här två slumpmässigt utvalda tips (s.40):

30 Äga dig inte åt vanärande sysslor. Än mindre åt sådana som endast är sken och snarare väcker förakt än anseende. Hugskott har skapat många sekter, och den kloke bör unfly dem alla. Det finns människor med egenartade intressen, som omfattar allt som de visa tar avstånd från. Dessa människor är betagna i allt besynnerligt, som visserligen gör dem mycket kända men mer orsakar skratt än ryktbarhet. Den förtänksamme bör inte framhålla sig själv ens när han har visdom som värv, och än mindre i de sysslor som ger utövarna ett löjets drag. Det är ingen mening med att räkna upp dessa, för det allmänna föraktet har redan pekat ut dem.

31 Lär känna de lyckosamma för att kunna välja ut dem och de otursförföljda för att kunna undfly dem. Olycka beror oftast på korttänkthet och det finns inget mer smittsamt. Släpp aldrig minsta ont över din tröskel ty bakom det första ligger alltid många fler och större på lur. Det gäller att veta vilket kort man skall saka. Lägsta trumf på hand är viktigare än högsta i förra given. Sök dig till visa och förtänksamma människor om du är i tvivel, ty förr eller senare kommer de att få turen med sig.

Tipsen handlar mycket om heder, rykte och social påverkan. Vad väcker de för tankar hos dig?

Andra bloggares åsikter om Heder, rykte, påverkan, tur, olycka, livsregler, livsregel, livsfilosofi, filosofi, handbok, tips, råd, regel, regler, inspiration, psykologi, populärpsykologi, personlig utveckling, mental träning, boktips, bok, vanära, anseende, tänkvärt, citat, böcker, kloka ord

Struktur eller inspiration?

Att skjuta upp saker eller göra de på en gång. Att prioritera och göra en sak i taget, eller att inte ha överblick och jobba lite här och lite där. Att disciplinerat ruta in dagarna eller att jobba i längre perioder när andan faller på. Svåra frågor om hur man bäst använder sin tid och kan kombinera lust med nytta vilket har behandlats på bloggen tidigare. Detta är ytterligare en intressant synpunkt:

Good and Bad Procrastination

The most impressive people I know are all terrible procrastinators. So could it be that procrastination isn't always bad?

Most people who write about procrastination write about how to cure it. But this is, strictly speaking, impossible. There are an infinite number of things you could be doing. No matter what you work on, you're not working on everything else. So the question is not how to avoid procrastination, but how to procrastinate well.

There are three variants of procrastination, depending on what you do instead of working on something: you could work on (a) nothing, (b) something less important, or (c) something more important. That last type, I'd argue, is good procrastination.

That's the "absent-minded professor," who forgets to shave, or eat, or even perhaps look where he's going while he's thinking about some interesting question. His mind is absent from the everyday world because it's hard at work in another.

That's the sense in which the most impressive people I know are all procrastinators. They're type-C procrastinators: they put off working on small stuff to work on big stuff.

What's "small stuff?" Roughly, work that has zero chance of being mentioned in your obituary. It's hard to say at the time what will turn out to be your best work (will it be your magnum opus on Sumerian temple architecture, or the detective thriller you wrote under a pseudonym?), but there's a whole class of tasks you can safely rule out: shaving, doing your laundry, cleaning the house, writing thank-you notes—anything that might be called an errand.

Good procrastination is avoiding errands to do real work.

Good in a sense, at least. The people who want you to do the errands won't think it's good. But you probably have to annoy them if you want to get anything done. The mildest seeming people, if they want to do real work, all have a certain degree of ruthlessness when it comes to avoiding errands.

Some errands, like replying to letters, go away if you ignore them (perhaps taking friends with them). Others, like mowing the lawn, or filing tax returns, only get worse if you put them off. In principle it shouldn't work to put off the second kind of errand. You're going to have to do whatever it is eventually. Why not (as past-due notices are always saying) do it now?

The reason it pays to put off even those errands is that real work needs two things errands don't: big chunks of time, and the right mood. If you get inspired by some project, it can be a net win to blow off everything you were supposed to do for the next few days to work on it. Yes, those errands may cost you more time when you finally get around to them. But if you get a lot done during those few days, you will be net more productive.

In fact, it may not be a difference in degree, but a difference in kind. There may be types of work that can only be done in long, uninterrupted stretches, when inspiration hits, rather than dutifully in scheduled little slices. Empirically it seems to be so. When I think of the people I know who've done great things, I don't imagine them dutifully crossing items off to-do lists. I imagine them sneaking off to work on some new idea.

Conversely, forcing someone to perform errands synchronously is bound to limit their productivity. The cost of an interruption is not just the time it takes, but that it breaks the time on either side in half. You probably only have to interrupt someone a couple times a day before they're unable to work on hard problems at all.

I've wondered a lot about why startups are most productive at the very beginning, when they're just a couple guys in an apartment. The main reason may be that there's no one to interrupt them yet. In theory it's good when the founders finally get enough money to hire people to do some of the work for them. But it may be better to be overworked than interrupted. Once you dilute a startup with ordinary office workers—with type-B procrastinators—the whole company starts to resonate at their frequency. They're interrupt-driven, and soon you are too.

Errands are so effective at killing great projects that a lot of people use them for that purpose. Someone who has decided to write a novel, for example, will suddenly find that the house needs cleaning. People who fail to write novels don't do it by sitting in front of a blank page for days without writing anything. They do it by feeding the cat, going out to buy something they need for their apartment, meeting a friend for coffee, checking email. "I don't have time to work," they say. And they don't; they've made sure of that.

(There's also a variant where one has no place to work. The cure is to visit the places where famous people worked, and see how unsuitable they were.)

I've used both these excuses at one time or another. I've learned a lot of tricks for making myself work over the last 20 years, but even now I don't win consistently. Some days I get real work done. Other days are eaten up by errands. And I know it's usually my fault: I let errands eat up the day, to avoid facing some hard problem.

The most dangerous form of procrastination is unacknowledged type-B procrastination, because it doesn't feel like procrastination. You're "getting things done." Just the wrong things.

Any advice about procrastination that concentrates on crossing things off your to-do list is not only incomplete, but positively misleading, if it doesn't consider the possibility that the to-do list is itself a form of type-B procrastination. In fact, possibility is too weak a word. Nearly everyone's is. Unless you're working on the biggest things you could be working on, you're type-B procrastinating, no matter how much you're getting done.

In his famous essay You and Your Research (which I recommend to anyone ambitious, no matter what they're working on), Richard Hamming suggests that you ask yourself three questions:

1. What are the most important problems in your field?
   
   
2. Are you working on one of them?
   
   
3. Why not?

Hamming was at Bell Labs when he started asking such questions. In principle anyone there ought to have been able to work on the most important problems in their field. Perhaps not everyone can make an equally dramatic mark on the world; I don't know; but whatever your capacities, there are projects that stretch them. So Hamming's exercise can be generalized to: What's the best thing you could be working on, and why aren't you? Most people will shy away from this question. I shy away from it myself; I see it there on the page and quickly move on to the next sentence. Hamming used to go around actually asking people this, and it didn't make him popular. But it's a question anyone ambitious should face.

The trouble is, you may end up hooking a very big fish with this bait. To do good work, you need to do more than find good projects. Once you've found them, you have to get yourself to work on them, and that can be hard. The bigger the problem, the harder it is to get yourself to work on it.

Of course, the main reason people find it difficult to work on a particular problem is that they don't enjoy it. When you're young, especially, you often find yourself working on stuff you don't really like-- because it seems impressive, for example, or because you've been assigned to work on it. Most grad students are stuck working on big problems they don't really like, and grad school is thus synonymous with procrastination.

But even when you like what you're working on, it's easier to get yourself to work on small problems than big ones. Why? Why is it so hard to work on big problems? One reason is that you may not get any reward in the forseeable future. If you work on something you can finish in a day or two, you can expect to have a nice feeling of accomplishment fairly soon. If the reward is indefinitely far in the future, it seems less real.

Another reason people don't work on big projects is, ironically, fear of wasting time. What if they fail? Then all the time they spent on it will be wasted. (In fact it probably won't be, because work on hard projects almost always leads somewhere.)

But the trouble with big problems can't be just that they promise no immediate reward and might cause you to waste a lot of time. If that were all, they'd be no worse than going to visit your in-laws. There's more to it than that. Big problems are terrifying. There's an almost physical pain in facing them. It's like having a vacuum cleaner hooked up to your imagination. All your initial ideas get sucked out immediately, and you don't have any more, and yet the vacuum cleaner is still sucking.

You can't look a big problem too directly in the eye. You have to approach it somewhat obliquely. But you have to adjust the angle just right: you have to be facing the big problem directly enough that you catch some of the excitement radiating from it, but not so much that it paralyzes you. You can tighten the angle once you get going, just as a sailboat can sail closer to the wind once it gets underway.

If you want to work on big things, you seem to have to trick yourself into doing it. You have to work on small things that could grow into big things, or work on successively larger things, or split the moral load with collaborators. It's not a sign of weakness to depend on such tricks. The very best work has been done this way.

When I talk to people who've managed to make themselves work on big things, I find that all blow off errands, and all feel guilty about it. I don't think they should feel guilty. There's more to do than anyone could. So someone doing the best work they can is inevitably going to leave a lot of errands undone. It seems a mistake to feel bad about that.

I think the way to "solve" the problem of procrastination is to let delight pull you instead of making a to-do list push you. Work on an ambitious project you really enjoy, and sail as close to the wind as you can, and you'll leave the right things undone.

Strindberg var en stor tänkare, men satt och svettades framför skrivbordet på inrutade tider

Hur ser du på effektivitet kontra inspiration? Hur får du bäst saker gjorda?

Andra bloggares åsikter om Procrastination, att skjuta upp saker, produktivitet, effektivitet, effektiv, sysslor ärenden, inspiration, kreativitet, time management, struktur, personlig utveckling

Få det gjort!

En av de riktigt stora på tidsplanering och att organisera sitt liv är David Allen. Nu finns hans föreläsning "Getting things done" tillgänglig! (Den finns också som bok på svenska och heter Få det gjort.)



Se David Allens blogg, intervju och hemsida.
Se tidigare inlägg med David Allen.

Andra bloggares åsikter om Effektivitet, effektiv, disciplin, framgång, planering, tidsplanering, plan, mål, målsättning, målsättningar, organisera, städa, röra, organisera, David Allen, Få det gjort, personlig utveckling, inspiration, motivation, föreläsning, föredrag

Optisk illusion

Det är alltså inget som rör sig på bilden!

Mer optiska illusioner.

Andra bloggares åsikter om Optiska illusioner, illusion, illusioner, lek, spel, paradox, optik, bild, kul, intressant, synvilla, synvillor, perception, kognition, hjärnan, varseblivning, vetenskap, underhållning, psykologi

Hormoner och hälsa

Jag är fascinerad i hur hög grad hormoner påverkar kroppens funktioner och vårt psykiska mående. Tänk bara på PMS, klimakteriet, testosteronets betydelse för aggressivitet, brist på sköldkörthelhormonet och depression, steroidanvändnings biverkningar och melatoninnivåer och sömnsvårigheter. (Läs mer om det endokrina systemet).

Därför tycker jag det är högst intressant att det börjar finnas medicin som baserar sig på hormoner, ex melatonin vid sömnlöshet. Dessa sägs inte ha några biverkningar och detta kanske kan stämma. Det senaste är att man får nässpray med oxytocin (lugn-och-ro-hormon) - läs exempelvis boken Lugn och beröring av Uvnäs-Moberg) när man är orolig, exempelvis vid social fobi. Och det ska tydligen fungera omedebart och utmärkt! Fascinerande. Men naturligvtis finns det andra metoder för att mildra sin ångest och nervositet, exempelvis mot flygrädsla och sömnstörningar. Även själva bloggandet kan fungera som terapi!

Som motvikt till gårdagens inlägg finns här också tips på hur du kan förverkliga dina drömmar!

Andra bloggares åsikter om Hormon, hormoner, psykisk hälsa, hälsa, oxytocin, melatonin, Ulvnäs-Moberg, drömmar, sömn, medicin

Enveten eller uthållig?

Var går gränsen mellan att anstränga sig till sitt yttersta, vara uthållig och aldrig sluta tro på att man kan förverkliga sin dröm - och att blint och envetet streta på och stånga sig blodig utan resultat eller möjligheter att lyckas? Här är ett inlägg i ämnet. (Tyvärr kan jag inte hitta denna artikels referens på nätet, men andra tips från Malcolm Harvey återfinns här.)

Don't Keep Beating Your Head Against That Boulder

By Malcolm Harvey

There's an awful lot of stuff out there on "goal setting", and rightly so for it is the most important aspect of achievement. "If you don't know where you are going, then how do you know when you get there? "But there is a distinct difference between endurance to the bitter end and stupidity.

1. When going for goals, you need to have strong intention and commitment. You have to be diligent in your actions, concentrating upon your goal and put in enough effort for a long enough time so that your goal is achieved.

2. But when you are faced with a massive great rock in your path it should not be a trial of strength and endurance to whack your head against it endlessly.

3. Sometimes you will find a way round it, and sometimes you can't. If that happens, retreat, come at it another way, or bag that particular route. Maybe even bag the stupid goal, if getting past the obstacle requires too much energy and struggle.
   

4. You have to think of yourself as a bank account of energy. How much are you paying out, and what is your return on effort?
   

5. When faced with obstacles, work your way around them, or wait patiently; sometimes the obstacle disappears or melts away in time. Use your brain not your skull.
   

6. Trust your feelings, ask, and watch the signs all around you. You'll know how hard to try, when it's right to push a little harder and when it's best to pull back.
   

7. I've found, by bitter experience, that if you don't learn to trust your own intuition and allow time to think things through, it is very easy to stubbornly carry on regardless and really make a mess of things.
   

8. Goal setting IS fundamentally important, you will never get anywhere if you don't write down your goals and remind yourself of them daily. (I will cover a practical approach to goal setting in another presentation)
   

9. With the world changing at such a rate and opportunities opening up all the time, it is necessary to be very clear about where you are heading.So, my advice is to be focused and determined, but also aware and virulent.
   

10. Don't get so locked into striving to reach your goal, that along the path you miss the obvious, easier route opening up to you. Be flexible and don't be scared to change direction a little when it becomes necessary.
    

11. There are no prizes for heroism.
    

12. It is not failure to admit that you made a mistake or need to step back a little. It is a sign of strength and shows that you are really learning. Also the way would be cleared for all manner of new things to reveal themselves.I subscribe to the Edison School of Learning (you know, the guy who invented the light bulb) - "The more times you fail; the nearer you are to success!"

Tips på en meningsfull sommarfestival.

Andra bloggares åsikter om Framgång, disciplin, framgång, envishet, mål, misstag, misslyckas, personlig utveckling, tips, inspiration, mental träning, motivation, artiklar

Tankar kring veckans citat

Veckans citat

Resentment is like drinking poison and waiting for the other person to die.
av Carrie Fisher

handlar om att känslor av bitterhet mot andra bara gör att man själv lider och förtvinar. Medan man inom sig faktiskt tycker att man hämnas i det tysta genom att tycka illa om någon och odla sina kränkta känslor, så drabbas man istället själv hårt av dessa negativa tankar.

Det är mycket litteratur i genren personlig utveckling som handlar om att man ska undvika negativa känslor som bitterhet och ilska. Det står t ex så här i boken "The Secret"(citerad i en blogg):

"You have two sets of feelings: good feelings and bad feelings. And you know the difference between the two because one makes you feel good and the other makes you feel bad. It's the depression, it's the anger, it's the resentment, it's the guilt. It's those feelings that don't make you feel empowered. Those are bad feelings."

Jag tycker jag det är otroligt förenklat att bannlysa alla negativa känslor eftersom alla känslor har en plats i livet! Alla känslor är viktiga. Och känslor finns för att hjälpa oss överleva. (Läs exempelvis Descartes misstag av Damasio eller The Emotional Brain av LeDoux. De handlar om att med enbart förnuft och intellekt kommer vi inte långt. Vårt omdöme baseras på våra känslor.) Att alltid käckt tänka positiva tankar när man behöver bearbeta något eller ta reda på vad man verkligen känner och utforska varför - kan därför stjälpa mer än hjälpa. Naturligtvis finns det nackdelar med att bara erkänna de positiva känslorna på samma sätt som att alltid fokusera på de negativa känslorna. Men ett liv där allt ska styras med vilja, förnuft och positiva tankar blir ett ytligt och själlöst liv utan kontakt med sitt inre. Jag manar därför återigen till att man ska försöka sträva efter detta svårgreppbara tillstånd - balans. Sedan är det naturligtvis omöjligt att säga var balansen finns eller hur den ska uppnås. Men det är en annan historia.

Hemsida för The Secret. Läs om filmen och läs mer.

Hur hanterar du bitterhet, besvikelser och kränkningar?

Andra bloggares åsikter om Bittherhet, kränkningar, kränkning, kränkt, bitter, The Secret, positivt tänkande, citat, bevingade ord, kloka ord, motto, resentment, livsfilosofi, filosofi, personlig utveckling, Rhonda Byrne, bok, film

Affirmera mera!

Läste precis denna inspirerande chat med coachen och livsinspiratören Nina Jansdotter (se också hennes blogg). Hon svarar här på folks frågor och det rör sig mycket om dåligt självförtroende och hur man kan använda affirmationer för att må bättre. Nina utgår från sin bok Kärleksbomba dig själv som handlar om hur man kan använda affirmationer i sitt liv.

Nina Jansdotter säger: Hej och välkomna till dagens chatt om hur du kan bli bättre på att "kärleksbomba dig själv" :)
Moderator säger: Välkomna, då börjar vi med dagens frågor!

coco säger: Hej Nina! Jag känner mig ganska liten och värdelös i mitt förhållande – han försöker bekräfta mig men jag känner mig ständigt oälskad och osexig osv.. Hur kan jag vända det här? Vill inte söka den bekräftelsen hos andra..
Nina Jansdotter säger: Ja, precis som du säger så hjälper det inte att andra försöker bekräfta en när du själv samtidigt bär på känslan av att inte vara värd uppmuntran. Börja i liten skala. Säg till dig själv "jag duger precis som jag är" så ofta du kan och så småningom blir det ofta lättare och lättare.

sofia-li säger: Hej! Var börjar man om man har allmänt låg självkänsla? Vill bygga upp den hållbart och på sikt, men ändå märka snabbt resultat för mig själv.. Vad är första steget?
Nina Jansdotter säger: Att börja affirmera postiva budskap till sig själv är en jättebra början. Du kan tänka positiva budskap som "jag är bäst på att vara jag", "jag trivs med mig själv", "jag är bra på att vara mig själv" osv. Du kan också skriva dina affirmationer eller säga dem högt.

Sonja säger: Jag VET att jag inte ska jämföra mig med andra. Men kan inte låta bli. Hjälp!
Nina Jansdotter säger: Japp, alla jämför sig med andra någon gång då och då och det är helt ok. Men om man ständigt går med dom där jämförelseglasögonen på så blir det till slut väldigt tärande. Ibland kan det hjälpa att säga det till personen "du jag är jätteavundsjuk på att det alltid verkar gå så himla bra för dig både socialt och på jobbet". På så vis kan man avdramatisera det hela och rätt ofta får man då höra att den personen heller minsann inte känner sig helt "perfekt". Börja intala dig själv att det spelar ingen roll vad andra gör eller inte gör. Du är du!

Kalle säger: Hej Nina, jag undrar om man kan tillämpa det här på oro och känsla av otillräcklighet? Jag oroar mig konstant, mest för att bli ensam och övergiven, att folk omkring mig ska försvinna eller dö, för min största rädsla är nog att inte klara mig själv.. HUR ska jag ta mig över det, det bromsar hela mitt liv!
Nina Jansdotter säger: Ja, oro är en naturlig del av vårt moderna liv. Tänk på att 90 procent av det som vi oroar oss över aldrig någonsin händer. Fokusera istället på de problem och hinder som du faktiskt råkar ut för. Att meditera och träna yoga etcetera brukar hjälpa en att "landa" bättre.

tanten säger: Hur ska man sluta vara avundsjuk på dem som är snyggare, smalare och "bättre"?
Nina Jansdotter säger: Ja, det finns alltid någon som är bättre, rikare, mer framgånsrik, vackrare etc, och så kommer det alltid att vara. Men du är ju i alla fall bäst på att vara du :) Därför gäller det att försöka lyssna mer på vad ens eget hjärta säger. Hur kan du fortsätta utveckla dig själv, och dina talanger? Den som gillar sig själv och ser till att hamna rätt i livet får också en egen karisma och skönhet som kommer inifrån. Det syns på den som trivs med sig själv och det är bättre att sträva efter det än att "putsa fasaden".

Handy säger: Har du nån förklaring till varför så många ser det negativa i allt istället för det positiva?
Nina Jansdotter säger: Det kan faktiskt vara mest av "en ful vana", kanske också för att man är i miljöer och bland människor som inte trivs med sig själva, sina jobb och sina liv - och det negativa smittar av sig. Umgås mycket med människor som ser möjligheter istället för hinder. Som vägrar se sig själva som ett "offer". Det positiva brukar också smitta.

Stina säger: Hej, måste man inte tro på de saker man säger? Om man inte känner sig snygg, och ändå ska stå i spegeln och säga "jag är snygg", känner man inte instinktivt att det inte stämmer och så funkar det inte ändå?
Nina Jansdotter säger: Ja, dom första gångerna känns det ofta ovant och konstigt men det blir lättare att "tro" och acceptera efterhand. Strunta i att det känns konstigt och fortsätt ändå. Finns det ett stort motstånd kan det också vara bra att se vad den negativa rösten vill säga. Vem är kritikern som sitter där på din axel och säger att det positiva inte gäller dig? Kanske är det någon tidigare i ditt liv som kritiserat dig på ett sätt som fortfarnde hänger kvar. Då bör du jobba med den relationen. Aningen genom att tala med honom eller henne, eller oftast bättre genom att bolla de tankarna/frustrationen med en coach eller terapeut.

Lisa säger: Hej, jag oroar mig mycket för att göra fel, och har jag någon gång gjort ett misstag tänker jag på det sjukt länge, även om det var en liten pyttegrej. Vad ska jag göra?
Nina Jansdotter säger: Vi gör alla fel och misstag och misslyckas med många saker i livet. Ingen är ofelbar. Tänk att dom där grejerna som blev fel var jättenyttiga lärdomar. Säkert är du mycket mer hård mot dig själv än du hade varit om någon kär vän gjort fel. Vad hade du sagt då? Hade du verkligen tyckt att det var ok för honom eller henne att gå och banna sig själv "sjukt länge". Nej du hade säkert sagt "det är helt okey - du är människa" lär dig och gå vidare, eller hur? Var lite generös mot dig själv också..

Sonja säger: Om man börjar peppa sig själv, hur länge måste man hålla på innan man får resultat?
Nina Jansdotter säger: Det är helt olika beroende på din personlighet och om du är i en "låg svacka" eller så, men det kan gå fortare än man anar om man ger sig den tiden. Ta time-out ofta, några minuter om dagen kan räcka till en början. Ta några djupa andetag. För varje gång du andas ut, släpp kraven på att vara duktig. För varje gång du andas in, känn hur din kropp fylls med hopp och tillit och så vidare.

Millan säger: Hej, jag "inbillar" mig alltid att folk inte tycker om mig, så fort jag har träffat någon ny person så inbillar jag mig att den personen inte gillar mig, trots att den förmodligen inte tycker något alls om mig. Jag blir tokig över detta, vad ska jag göra???
Nina Jansdotter säger: Ja, om man har låg självkänsla så tror man ofta att man kan läsa andras tankar - och ofta inbillar man sig att den andra tänker dåliga saker om en själv. Tänk på att dom flesta är enormt fixerade vid sig själva och har inte alls utrymme och tid att tänka så mycket på sin omgivning. Dom har fullt upp med att tänka på att andra kanske inte gillar dom. Men om du verkligen vill veta kan du ju be dom människor omkring dig som du står lite närmare om feedback på vilket intryck du gör när du kommunicerar, både positivt och negativt. Ofta stämmer inte alls den bilden vi har om oss själva in på hur andra uppfattar oss så det kan vara en nyttig lärdom.

Sandra säger: Hej Nina! Jag söker jobb, och detta har fått min tro på vad jag kan att totalt rasa. Är just färdig med min utbildning, mot slutet av min utbildning hade jag världens bästa självförtroende, jag VISSTE att jag kunde det jag var utbildad för, och att jag dessutom gjorde det mycket bra. Nu känns det precis tvärtom. Det känns som att jag blir omsprungen av alla som är duktiga på att lyfta fram sig själv. Snälla, hjälp mig med verktyg att sluta trycka ner mig själv! Sandra
Nina Jansdotter säger: Ja, att söka jobb och när det inte går så bra kan verkligen visa om självkänslan är hög eller låg. Den som har låg självkänsla men högt självförtroende mår bara bra när "allt går bra" och när det inte gör det så rasar allt som du säger. Fortsätt peppa dig själv med att du duger oavsett om du inte får jobb direkt eller ej. Skriv en lång lista med saker som är bra med dig etc. Välj ut tre saker som du vill fokusera extra på när du är på intervjuer eller som du peppar sig själv med när du har en mental svacka. Unna dig en massage eller något annat som får dig att känna dig värdefull igen. Gläds åt att det går bra för andra, snart är det din tur!

Minna säger: Hej. Jag VET ganska bra med mig att jag ÄR bra, har jobbat mycket med detta, men hur ska jag grör för att liksom "få ner" känslan av att vara bra i ryggmärgen? Dvs jag vet ju detta logiskt och kan även känna denna härliga känsla ibland,men hur gör jag för att den ska fastna inuti helt och hållet, "på riktigt", hela tiden? Hur får man den att stanna kvar?
Nina Jansdotter säger: Jättebra att du VET för allt börjar ju med att vi har kunskapen. Fast i det vanliga livet räcker det ju inte med att veta - i huvudet. Det är lätt att falla tillbaka i gamla mönster och det måste vi göra många gånger för att få teorin integrerad i "ryggmärgen". Fortsätt som du gör. Det tar tid men jag känner att du är på rätt väg. Jag tycker alla typer av kroppsterapi ex yoga, qi gong, Tai chi etc hjälper kunskapen att integreras bättre i "jaget".

Moderator säger: Då var det dags för dagens sista fråga!
Fia säger: Jag kan inte låta bli att ständigt grubbla och oroa mig för mitt förhållande. Är inte direkt svartsjuk men "inbillar" mig att min partner kommer att avsluta vårt förhållande så fort han hittat någon som är bättre än jag. Känner mig otrygg i förhållandet trots att detta förmodligen bara finns i mitt huvud....
Nina Jansdotter säger: Ja, det där med att grubbla och oroa sig för framtiden är verkligen ett gissel. Träna dig mer på att vara här och nu och vara glad för ditt liv och din relation som den är nu. Det finns aldrig några garantier för att en relation vara för evigt det vet du nog. Men du kan göra ditt bästa för att det ska bli så om det är det du vill. Börja bekräfta både dig själv och din partner mer. Tala om för din partner att hon/han är värdefull för dig - utan att du för den skull börjar "klänga dig fast" vid honom eller henne. Otryggheten kommer inifrån dig själv och det är bara du som kan "bota" den. Påminn dig själv ofta om att "du är värd att älska och bli älskad".

Moderator säger: Nu är chatten tyvärr slut för idag, stort tack till dig Nina, och tack till alla er som ställt frågor!
Nina Jansdotter säger: Tusen tack för allt fina frågor. Lycka till med ert kärleksbombande i fortsättningen. Vill du lyssna på mig när jag läser min bok "Kärleksbomba dig själv" kan du göra det gratis på www.pick-it.se. Kram och ljus, Nina

Hur använder du affirmationer i ditt liv?

Andra bloggares åsikter om Chat, Nina Jansdotter, affirmation, affirmationer, självförtroende, frågespalt, råd, tips, coach, coaching, inspiration, mental träning, positivt tänkande, personlig utveckling, boktips, kärleksbomba dig själv, hjälp

Veckans tips v 14

Veckans tips är lånade från nättidningen Morrhåret som man kan prenumerera på gratis! Det här är ett utdrag från artikeln om personlig styrka.

Prova det här imorgon!
Kasta dig upp ur sängen (just det - du läste rätt). Utbrist med ett Stort leende: "Hääärligt! Äääntligen blev det just!". Ta en titt i spegeln på vägen till duschen förresten. Säg till dig själv medan du ser dig själv i spegeln: "Hej snygging!". Sedan kan du ju sjunga i duschen. Ta din favoritsång och sjung högt och ljudligt utan en tanke på grannarna. Ta en titt i spegeln igen på väg till köket. Stå naken framför spegeln och ha en liten dialog med dig själv. Uppskatta, uppmuntra och gulla med dig själv. Fråga vad du är värd idag. Fråga vilken frukost du vill ha. Gör sedan i ordning din favorit frukost och duka fram den med ditt finaste porslin.

Kan personlig styrka vara att bestämma över sig själv?
Hur känns det? Känner du att det är en bra start på dagen eller gör du!!!? Är det livskvalitet? Vem är det som har skapat detta tillstånd i dig? Det är du! Är inte detta personlig styrka!? Prova det någon morgon och kanske kan det bli en vana. Vad har du att förlora? Det finns stort svängrum för lek och experiment i livet. Det är bara det att de flesta av oss inte tillåter sig att leka. Personlig styrka är inte beroende av andra... eller av miljön... eller av vädret... eller av hur mycket pengar du har... eller av hur mycket makt du har. Personlig styrka är att bestämma hur du vill må - vad du vill göra och sedan göra det som krävs för att uppnå det.

Vi gör det ju redan. Det krävs mycket arbete att flera gånger trycka på snooze knappen på klockan så att du måste snabbduscha för att sedan springa till bussen (eventuellt hinner du ta en kopp kaffe på 7-eleven i en pappersmugg på väg till bussen). Hur blir starten på den dagen!? Känner du dig inspirerad och peppad till storverk? Va!?

Andra bloggares åsikter om Styrka, personlig styrka, motivation, framgång, positivt tänkande, mental träning, personlig utveckling, filosofi, psykologi, kloka ord, bevingade ord, ordspråk, motto, citat, morrhåret, Affirmation, affirmationer, disciplin, effektivitet

Veckans tips v 16

Visst är det något speciellt med morgonen. Den fuktiga stilla luften, hesa nyvaka fåglar och det milda ljuset som sakta väcker världen. Men hur ofta orkar vi egentligen ta tillvara denna stund med guld i mund? Ibland kan det vara värt att gå och lägga sig lite tidigare för att vakna glad och nyfiken på dagen, och hinna uppleva mornarna ordentligt. Nedan finns tio tips på hur man kan försöka komma upp lite tidigare på morgonen. Varför inte utnyttja sommaren till fullo nu när ljuset är så underbart? Dessutom har mornarna fördelen med att vara svala och är perfekta att motionera på utan att svettas ihjäl!

Veckans tips är lånade från Ravenwood och handlar således om:

10 sätt att vakna tidigt på morgonen.

Trött på att ligga och dega i sängen till långt in på eftermiddagen? Blir dina dagar helt kvaddade av din skeva dygnsrytm? Minns du inte när du sist såg solen? Läs vidare!

När jag analyserade mig själv så kom jag fram till följande punkter:

1. Jag har bäst chans att vakna tidigt om jag är trött före midnatt.

2. Jag är inte kapabel att utöva viljestyrka när jag precis vaknar. Jag vill bara sova. Min hjärna behöver ett par minuter för att komma online.

3. Jag har generellt sett inga problem med att vakna om jag har nåt viktigt på agendan.

Utifrån detta utarbetade jag följande lista:

1. Få i dig koffein direkt när du vaknar. Ha en kopp kaffe eller ett par koffeinpiller redo bredvid sängen. När väckarklockan ringer, släng i dig detta. Även om du somnar om igen så lär du piggna till tack vare koffeinet.

2. Öva upp en reflex. Den här idén har jag lånat från Steve Pavlina. Det går kort sagt ut på att träna upp sig i vaket tillstånd. Lägg dig i sängen och träna på att stiga upp ur sängen och sträcka på dig när väckarklockan ringer.

3. Vakna med musik. Ställ in datorn på att långsamt höja volymen från 0. Använd musik i de lite lugnare genrerna, kanske inte dödsmetall Någon som vet hur man gör detta i Windows?

4. Lås in väckarklockan. Lägg nyckeln så pass långt bort att du måste klä på dig och promenera en bit. Jag använder t ex mitt förråd. Inget kul sätt att vakna, men det är effektivt.

5. Gör det till en vana. Sätt upp ett 7-dagarsschema och använd all din viljestyrka till att se till att du kommer upp i tid. Nöt in ett spår.

6. Polyfasisk sömn. För den äventyrlige finns alla möjliga sätt att experimentera med sömnen genom att sova flera gånger per dygn.

7. Ha en väckarklocka för kvällstid. På så sätt vet du när det är dags att lägga sig. Respektera denna deadline.

8. Buddy system. Gå ihop i en pakt med en polare. Turas om att ringa varandra varje morgon. Den som missar att ringa får punga upp med ett par öl.

9. Ha ett starkt skäl. Varför vill du egentligen vakna tidigt, vad är poängen? Skriv ner dina mål och sätt det hela i perspektiv. Bli medveten om att du saboterar för dig själv.

10. Var trött före midnatt. Här finns en mängd metoder. Träna hårt under dagen. Ta en kall dusch eller ett isbad en timme innan du lägger dig (det ger enligt forskning bäst endokrinal respons). Stanna uppe hela den föregående natten. Ta naturliga sömnmedel som valeriana/vänderot eller melatonin. Stäng av datorn och varva ner. Läs en bok eller meditera. Lyssna på ljudspår med binaural beats.

Andra bloggares åsikter om tips, sömn, vakna, att vakna, effektivitet, disciplin, framgång, mål, morgon, ritual, rutin, rutiner, säng, väckarklocka, vakna tidigt, mental träning, personlig utveckling, inspiration

Stresshantering

Det är svårt att leva ett liv i balans. Ett av de största problemen handlar om att hitta ett lagom tempo där man vare sig blir uttråkad och understimulerad, eller stressad och uppjagad. Ofta tänker vi på stress som skadligt och något som bör undvikas. Det har blivit ett uppsving för böcker som menar att vi måste lära oss att göra ingenting alls och att det är nyttigt att ha tråkigt, tex Långsamhetens lov och Hej lättja . Men få tänker kanske på att vi behöver uppnå en viss stressnivå (arousal) för att över huvud taget komma igång på dagarna. Det är ju det som gör att vi vaknar, när melatoninproduktionen sjunker och kortisolet ökar på mornarna. Nu har också en stressforskare kommit fram till att det är hälsosamt med en viss stressnivå för att vi inte ska bli understimulerade eller förbli dåsiga hela dagarna. Vi kan också uppleva skadlig stress om vi är understimulerade. Men det magiska ordet är återigen balans. Är vi ordentligt uppstressade har vi svårt att varva ner och sova bra, och möjligheterna till återhämtning minskar vilket tär på oss om det varar över tid. De flesta av oss har nog snarare problem med att bryta stress än att få upp en lagom stressnivå. Nedan följer därför lite tips på hur vi kan slappna av och komma in i ett lugnare tempo.


Top 10 Ways to Beat Stress - Your Personal Wellness Arsenal

Ronnie Nijmeh

Stress affects us all. Period. No if's, and's, or but's.

Very few of us have the luxury of getting through a single day without feeling the stress of work, family concerns, or just everyday annoyances. But beating stress doesn't mean you have to live in a cave and meditate all day. I want to share 10 ways to beat stress that you can use to deal with stress while still having fun.

Tips for Sending Your Stress Packing for Good

1. Hit the road. One of the best ways to relieve stress is to take a break from your day, jump in your car, and take a drive for 10 or 15 minutes. Make sure you take along some of your favorite music, so you can crank up the stereo and sing as loud as you want while you're driving. No one will hear you, so sing away!

2. Break out the crossword puzzles. Doing an activity that engages your mind, such as crossword puzzles or Sudoku, will give you a mental break from your day, while keeping your mind sharp.

3. Take a long, hot shower. This is one of the simplest ways to relieve stress. Humans are conditioned to calm down while around running water, and a hot shower can relieve the tension in your muscles. Also, taking a shower gives you another chance to sing away - make the shampoo bottle your microphone and blow off some steam!

4. Take up an active sport. Maybe you're not up for full contact football, but taking up a sport such as racquetball or tennis is a great way to blow off steam while getting some exercise.

5. Let your creative side play. Art is an excellent stress reliever. Even if you're not artistically inclined, no one ever has to see your work, so let loose and create something fun. Art is also one of the best ways to beat stress, because you can take out the frustrations of your day on the canvas.

6. Watch a funny movie or video. Getting a good laugh is one of the most effective ways to relieve stress. Watch a favorite comedy, rent a movie you've been meaning to check out, or get on YouTube and find some funny videos.

7. Get cooking! There's something about the act of preparing a meal or a dessert that can send your stress packing. If you've forgotten where the kitchen is, stop by your favorite bookstore to pick up a recipe book you'd actually enjoy - you'll not only relieve stress, you'll get to enjoy a great meal too!

8. Learn something new. Taking a class in something you've always wanted to try, but have never gotten around to, can be a great stress reliever. Whether you're interested in pottery, swing dancing, or skydiving, taking a class is one of the best ways to beat stress and have fun!

9. Take a long walk in a nature setting. Even if you live in an urban area, you can get to a park or nature preserve, and take a long hike. The fresh air and the exercise will help you relieve stress, and you'll get to enjoy some of the best scenery nature has to offer.

10. Get a pet! Studies have shown that having a pet helps to reduce the stress in your life. Even if you live in an apartment where dogs and cats are not permitted, you can get a small fish tank, or a small pet such as a gecko. . The simple act of caring for a pet can help your stress melt away.

Läs mer om stresshantering och om kroppens stressrespons.
Relaterade inlägg: Bli av med dina rädslor

Andra bloggares åsikter om Stress, stresshantering, gladstress, arousal, personlig utveckling, mental träning, inspiration, tips, positivt tänkande, psykologi, filosofi

Om valmöjligheter

Har du svårt att fatta beslut för att du vill hålla alla dörrar öppna?

Om man inte vågar stänga några dörrar och fokusera sina ansträngningar kan man mista de möjligheter man faktiskt har likt fabeln med sensmoralen "Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket". Att välja något innebär ju ofta att man tvingas välja bort något annat. Nedan finns en intressant artikel på ämnet av John Tierney publicerad i New York Times 2008-02-26.

The Advantages of Closing a Few Doors

The next time you’re juggling options — which friend to see, which house to buy, which career to pursue — try asking yourself this question: What would Xiang Yu do?

Xiang Yu was a Chinese general in the third century B.C. who took his troops across the Yangtze River into enemy territory and performed an experiment in decision making. He crushed his troops’ cooking pots and burned their ships.

He explained this was to focus them on moving forward — a motivational speech that was not appreciated by many of the soldiers watching their retreat option go up in flames. But General Xiang Yu would be vindicated, both on the battlefield and in the annals of social science research.

He is one of the role models in Dan Ariely’s new book, “Predictably Irrational,” an entertaining look at human foibles like the penchant for keeping too many options open. General Xiang Yu was a rare exception to the norm, a warrior who conquered by being unpredictably rational.

Most people can’t make such a painful choice, not even the students at a bastion of rationality like the Massachusetts Institute of Technology, where Dr. Ariely is a professor of behavioral economics. In a series of experiments, hundreds of students could not bear to let their options vanish, even though it was obviously a dumb strategy (and they weren’t even asked to burn anything).

The experiments involved a game that eliminated the excuses we usually have for refusing to let go. In the real world, we can always tell ourselves that it’s good to keep options open.

You don’t even know how a camera’s burst-mode flash works, but you persuade yourself to pay for the extra feature just in case. You no longer have anything in common with someone who keeps calling you, but you hate to just zap the relationship.

Your child is exhausted from after-school soccer, ballet and Chinese lessons, but you won’t let her drop the piano lessons. They could come in handy! And who knows? Maybe they will.

In the M.I.T. experiments, the students should have known better. They played a computer game that paid real cash to look for money behind three doors on the screen. (You can play it yourself, without pay, at tierneylab.blogs.nytimes.com.) After they opened a door by clicking on it, each subsequent click earned a little money, with the sum varying each time.

As each player went through the 100 allotted clicks, he could switch rooms to search for higher payoffs, but each switch used up a click to open the new door. The best strategy was to quickly check out the three rooms and settle in the one with the highest rewards.

Even after students got the hang of the game by practicing it, they were flummoxed when a new visual feature was introduced. If they stayed out of any room, its door would start shrinking and eventually disappear.

They should have ignored those disappearing doors, but the students couldn’t. They wasted so many clicks rushing back to reopen doors that their earnings dropped 15 percent. Even when the penalties for switching grew stiffer — besides losing a click, the players had to pay a cash fee — the students kept losing money by frantically keeping all their doors open.

Why were they so attached to those doors? The players, like the parents of that overscheduled piano student, would probably say they were just trying to keep future options open. But that’s not the real reason, according to Dr. Ariely and his collaborator in the experiments, Jiwoong Shin, an economist who is now at Yale.

They plumbed the players’ motivations by introducing yet another twist. This time, even if a door vanished from the screen, players could make it reappear whenever they wanted. But even when they knew it would not cost anything to make the door reappear, they still kept frantically trying to prevent doors from vanishing.

Apparently they did not care so much about maintaining flexibility in the future. What really motivated them was the desire to avoid the immediate pain of watching a door close.

“Closing a door on an option is experienced as a loss, and people are willing to pay a price to avoid the emotion of loss,” Dr. Ariely says. In the experiment, the price was easy to measure in lost cash. In life, the costs are less obvious — wasted time, missed opportunities. If you are afraid to drop any project at the office, you pay for it at home. “We may work more hours at our jobs,” Dr. Ariely writes in his book, “without realizing that the childhood of our sons and daughters is slipping away. Sometimes these doors close too slowly for us to see them vanishing.”

Dr. Ariely, one of the most prolific authors in his field, does not pretend that he is above this problem himself. When he was trying to decide between job offers from M.I.T. and Stanford, he recalls, within a week or two it was clear that he and his family would be more or less equally happy in either place. But he dragged out the process for months because he became so obsessed with weighing the options.

“I’m just as workaholic and prone to errors as anyone else,” he says.. “I have way too many projects, and it would probably be better for me and the academic community if I focused my efforts. But every time I have an idea or someone offers me a chance to collaborate, I hate to give it up.”

So what can be done? One answer, Dr. Ariely said, is to develop more social checks on overbooking. He points to marriage as an example: “In marriage, we create a situation where we promise ourselves not to keep options open. We close doors and announce to others we’ve closed doors.”

Or we can just try to do it on our own. Since conducting the door experiments, Dr. Ariely says, he has made a conscious effort to cancel projects and give away his ideas to colleagues. He urges the rest of us to resign from committees, prune holiday card lists, rethink hobbies and remember the lessons of door closers like Xiang Yu.

If the general’s tactics seem too crude, Dr. Ariely recommends another role model, Rhett Butler, for his supreme moment of unpredictable rationality at the end of his marriage. Scarlett, like the rest of us, can’t bear the pain of giving up an option, but Rhett recognizes the marriage’s futility and closes the door with astonishing elan. Frankly, he doesn’t give a damn.

Har du svårt att välja mellan olika alternativ?

Andra bloggares åsikter om Val, välja, dörr, beslut, möjligheter, artikel, artiklar, New York Times, personlig utveckling, inspiration, livsfilosofi, psykologi, filosofi, dilemma

Tankar kring veckans citat

Veckans citat

The more severe the pain or illness, the more severe will be the necessary changes. These may involve breaking bad habits, or acquiring some new and better ones.

Peter McWilliams

får mig att tänka på boken ”Smärtbäraren”. Den handlar om en kvinna som jobbar med att överta andras kroppar tillfälligt för att komma i fysisk form. Och hon kan känna vilket motstånd det finns i kroppen, hur olika minnen och upplevelser gör det svårt att orka ta hand om kroppen på ett bra sätt. Det är en otrolig uppförsbacke och det är just det kroppens bärare inte orkar med, utan de lämnar in kroppen på en helrenovering och tar tillbaka den när den funkar optimalt igen. Sen har jag inte läst hela boken – så det spännande slutet får ni själva uppleva utan inblandning! Boken är lättillgänglig och både kort och välskriven.

Men är det inte lite så med ovanor och smärta? Att ju sämre vi mår, ju djupare vi hamnat i ovanans träsk, desto mer ansträngning krävs det för att komma i form igen. Komma tillbaka. Jag tänker på DrPhil som brukar säga nånting liknande ”Om det tog dig 4 år att få 30 kilos övervikt, är det inte rimligt att begära att den försvinner på bara tre veckor”. Vilket är så lätt att glömma! Han brukar också säga att vad som utlöste ett beteende kan vara något helt annat än det som vidmakthåller beteendet. Det är därför förändring är så svårt!

Jag tror också att vi med tid och övning kör upp rejäla nervbanor i hjärnan så att det som är ordentligt inrotat är otroligt mycket svårare att förändra, än det som knappt hunnit mer än till en knappt urskiljbar grusig och gräsig landsväg. Ovanor kan på det sättet ses som ogräs som behöver rensas lite då och då för att inte ta all näring från alla andra blommor vi faktiskt vill ha i rabatten. Och en längre tids försummelse kräver mer strategisk planering och målmedvetna ageranden för att likna en blomsterrabatt igen.

Det är så lätt att man tar till de gamla vanorna igen. Det är så lätt att vakna upp nästa morgon och köra på sin gamla autopilot innan man börjar tänka till och försöka hitta tillbaka till det nya spåret igen. Vi får helt enkelt envist och mekaniskt trampa upp nya stigar innan de inte växer igen av sig själva igen. Vilket är otroligt svårt! Man kan lära gamla vanor att sitta, men det är ett respektingivande jobb!

Vilka inrotade mönster har du försökt eller vill förändra?

Andra bloggares åsikter om Citat, kloka ord, bevingade ord, ordspråk, förändring, smärtbäraren, vana, vanor, ovanor, ovana, rensa ogräs, utveckling, mål, framgång, personlig utveckling, mental träning, inspiration, boktips