Veckans citat

The more you claim your own destiny, the easier it will be to love unconditionally. The more you love, the more comfortably you'll fit in with all sorts of people.

Martha Beck



tisdag 10 juni 2008

Om valmöjligheter

Har du svårt att fatta beslut för att du vill hålla alla dörrar öppna?

Om man inte vågar stänga några dörrar och fokusera sina ansträngningar kan man mista de möjligheter man faktiskt har likt fabeln med sensmoralen "Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket". Att välja något innebär ju ofta att man tvingas välja bort något annat. Nedan finns en intressant artikel på ämnet av John Tierney publicerad i New York Times 2008-02-26.

The Advantages of Closing a Few Doors

The next time you’re juggling options — which friend to see, which house to buy, which career to pursue — try asking yourself this question: What would Xiang Yu do?

Xiang Yu was a Chinese general in the third century B.C. who took his troops across the Yangtze River into enemy territory and performed an experiment in decision making. He crushed his troops’ cooking pots and burned their ships.

He explained this was to focus them on moving forward — a motivational speech that was not appreciated by many of the soldiers watching their retreat option go up in flames. But General Xiang Yu would be vindicated, both on the battlefield and in the annals of social science research.

He is one of the role models in Dan Ariely’s new book, “Predictably Irrational,” an entertaining look at human foibles like the penchant for keeping too many options open. General Xiang Yu was a rare exception to the norm, a warrior who conquered by being unpredictably rational.

Most people can’t make such a painful choice, not even the students at a bastion of rationality like the Massachusetts Institute of Technology, where Dr. Ariely is a professor of behavioral economics. In a series of experiments, hundreds of students could not bear to let their options vanish, even though it was obviously a dumb strategy (and they weren’t even asked to burn anything).

The experiments involved a game that eliminated the excuses we usually have for refusing to let go. In the real world, we can always tell ourselves that it’s good to keep options open.

You don’t even know how a camera’s burst-mode flash works, but you persuade yourself to pay for the extra feature just in case. You no longer have anything in common with someone who keeps calling you, but you hate to just zap the relationship.

Your child is exhausted from after-school soccer, ballet and Chinese lessons, but you won’t let her drop the piano lessons. They could come in handy! And who knows? Maybe they will.

In the M.I.T. experiments, the students should have known better. They played a computer game that paid real cash to look for money behind three doors on the screen. (You can play it yourself, without pay, at tierneylab.blogs.nytimes.com.) After they opened a door by clicking on it, each subsequent click earned a little money, with the sum varying each time.

As each player went through the 100 allotted clicks, he could switch rooms to search for higher payoffs, but each switch used up a click to open the new door. The best strategy was to quickly check out the three rooms and settle in the one with the highest rewards.

Even after students got the hang of the game by practicing it, they were flummoxed when a new visual feature was introduced. If they stayed out of any room, its door would start shrinking and eventually disappear.

They should have ignored those disappearing doors, but the students couldn’t. They wasted so many clicks rushing back to reopen doors that their earnings dropped 15 percent. Even when the penalties for switching grew stiffer — besides losing a click, the players had to pay a cash fee — the students kept losing money by frantically keeping all their doors open.


Why were they so attached to those doors? The players, like the parents of that overscheduled piano student, would probably say they were just trying to keep future options open. But that’s not the real reason, according to Dr. Ariely and his collaborator in the experiments, Jiwoong Shin, an economist who is now at Yale.

They plumbed the players’ motivations by introducing yet another twist. This time, even if a door vanished from the screen, players could make it reappear whenever they wanted. But even when they knew it would not cost anything to make the door reappear, they still kept frantically trying to prevent doors from vanishing.

Apparently they did not care so much about maintaining flexibility in the future. What really motivated them was the desire to avoid the immediate pain of watching a door close.

“Closing a door on an option is experienced as a loss, and people are willing to pay a price to avoid the emotion of loss,” Dr. Ariely says. In the experiment, the price was easy to measure in lost cash. In life, the costs are less obvious — wasted time, missed opportunities. If you are afraid to drop any project at the office, you pay for it at home. “We may work more hours at our jobs,” Dr. Ariely writes in his book, “without realizing that the childhood of our sons and daughters is slipping away. Sometimes these doors close too slowly for us to see them vanishing.”

Dr. Ariely, one of the most prolific authors in his field, does not pretend that he is above this problem himself. When he was trying to decide between job offers from M.I.T. and Stanford, he recalls, within a week or two it was clear that he and his family would be more or less equally happy in either place. But he dragged out the process for months because he became so obsessed with weighing the options.

“I’m just as workaholic and prone to errors as anyone else,” he says.. “I have way too many projects, and it would probably be better for me and the academic community if I focused my efforts. But every time I have an idea or someone offers me a chance to collaborate, I hate to give it up.”

So what can be done? One answer, Dr. Ariely said, is to develop more social checks on overbooking. He points to marriage as an example: “In marriage, we create a situation where we promise ourselves not to keep options open. We close doors and announce to others we’ve closed doors.”

Or we can just try to do it on our own. Since conducting the door experiments, Dr. Ariely says, he has made a conscious effort to cancel projects and give away his ideas to colleagues. He urges the rest of us to resign from committees, prune holiday card lists, rethink hobbies and remember the lessons of door closers like Xiang Yu.

If the general’s tactics seem too crude, Dr. Ariely recommends another role model, Rhett Butler, for his supreme moment of unpredictable rationality at the end of his marriage. Scarlett, like the rest of us, can’t bear the pain of giving up an option, but Rhett recognizes the marriage’s futility and closes the door with astonishing elan. Frankly, he doesn’t give a damn.


Har du svårt att välja mellan olika alternativ?

Andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

måndag 9 juni 2008

Tankar kring veckans citat

Veckans citat

The more severe the pain or illness, the more severe will be the necessary changes. These may involve breaking bad habits, or acquiring some new and better ones.

Peter McWilliams

får mig att tänka på boken ”Smärtbäraren”. Den handlar om en kvinna som jobbar med att överta andras kroppar tillfälligt för att komma i fysisk form. Och hon kan känna vilket motstånd det finns i kroppen, hur olika minnen och upplevelser gör det svårt att orka ta hand om kroppen på ett bra sätt. Det är en otrolig uppförsbacke och det är just det kroppens bärare inte orkar med, utan de lämnar in kroppen på en helrenovering och tar tillbaka den när den funkar optimalt igen. Sen har jag inte läst hela boken – så det spännande slutet får ni själva uppleva utan inblandning! Boken är lättillgänglig och både kort och välskriven.

Men är det inte lite så med ovanor och smärta? Att ju sämre vi mår, ju djupare vi hamnat i ovanans träsk, desto mer ansträngning krävs det för att komma i form igen. Komma tillbaka. Jag tänker på DrPhil som brukar säga nånting liknande ”Om det tog dig 4 år att få 30 kilos övervikt, är det inte rimligt att begära att den försvinner på bara tre veckor”. Vilket är så lätt att glömma! Han brukar också säga att vad som utlöste ett beteende kan vara något helt annat än det som vidmakthåller beteendet. Det är därför förändring är så svårt!

Jag tror också att vi med tid och övning kör upp rejäla nervbanor i hjärnan så att det som är ordentligt inrotat är otroligt mycket svårare att förändra, än det som knappt hunnit mer än till en knappt urskiljbar grusig och gräsig landsväg. Ovanor kan på det sättet ses som ogräs som behöver rensas lite då och då för att inte ta all näring från alla andra blommor vi faktiskt vill ha i rabatten. Och en längre tids försummelse kräver mer strategisk planering och målmedvetna ageranden för att likna en blomsterrabatt igen.

Det är så lätt att man tar till de gamla vanorna igen. Det är så lätt att vakna upp nästa morgon och köra på sin gamla autopilot innan man börjar tänka till och försöka hitta tillbaka till det nya spåret igen. Vi får helt enkelt envist och mekaniskt trampa upp nya stigar innan de inte växer igen av sig själva igen. Vilket är otroligt svårt! Man kan lära gamla vanor att sitta, men det är ett respektingivande jobb!

Vilka inrotade mönster har du försökt eller vill förändra?


söndag 8 juni 2008

Inspirerande musik

Detta är en av mina allra första inspirationslåtar. Jag minns hur jag under mina första trevande steg efter gymnasiet fick nytt mod och färg på kinderna efter denna låt. Hur förvirrad, osäker och vilse jag än kände mig. Jag tänkte att livet är en resa, och det viktigaste är inte att vara lycklig eller att ha målet klart för sig. Utan det mest centrala är själva drivkraften att fortsätta växa och leva. Att alltid sträva framåt men samtidigt utforska och leva just nu. Det spelar ingen roll hur livet blir, huvudsaken är att jag kämpar på och gör vad jag kan.

ABBA - Move On

They say a restless body can hide a peaceful soul.
A voyager, ad a settler, they both have a distant goal.
If I explore the heavens, or if I search inside.
Well, it really doesn't matter as long as I can tell myself
I've always tried."

Like a roller in the ocean, life is motion
Move on
Like a wind that's always blowing, life is flowing
Move on
Like the sunrise in the morning, life is dawning
Move on
How I treasure every minute
Being part of it, being in it
With the urge to move on

I've travelled every country, I've travelled in my mind
It seems we're on a journey, a trip through space and time
And somewhere lies the answer
To all the questions why
What really makes the difference
Between all dead and living things, the will to stay alive

Like a roller in the ocean
Life is motion
Move on
Like a wind that's always blowing
Life is flowing
Move on
Like the sunrise in the morning
Life is dawning
Move on (la la la la-la)
How I treasure every minute
Being part of it
Being in it
With the urge to move on

The morning breeze that ripples the surface of the sea
The crying of the seagulls that hover over me
I see it and I hear it
But how can I explain
The wonder of the moment
To be alive, to feel the sun that follows every rain

Refräng.



Andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Feedback

Det är svårt att veta vilka som läser denna blogg och hur den uppfattas. Därför blev jag väldigt glad idag när Per Penning kommenterade siten:

"Livsinspiration är en blogg har gärna vill rekommendera. En dag som idag, då jag trots solsken känner mig låg, finns det en massa härlig läsning att ta till sig där. Hoppas att personen bakom denna blogg fortsätter sitt fina arbete."

Och det är precis detta jag hoppats på att man ska använda bloggen till - att få lite vardagsinspiration när man inte är på topp eller då man behöver få tid för reflektion i livet.

Så tack Per! Dina ord värmde.


lördag 7 juni 2008

Veckans tips v 15


Veckans tips är lånade från Emanuel som skriver om att det som skiljer den som tänker på att förändra sitt liv och den som verkligen förändrar sitt liv är självdisciplin och hur man skapar detta i sitt liv. Detta är ett utdrag från artikeln 4-stegsguide: Få övermänsklig disciplin.

1. ACCEPTERA: Sådan är en disciplinerad person

Enligt Wikipedia är en disciplinerad person någon som “uppfyller sina åtaganden och handlar i enlighet med sin föreställning om vad som är bäst att göra, även då ett sådant handlande medför ett obehag på kort sikt. Denna egenskap betraktas av många som en eftertraktansvärd dygd.”

Alltså, självdisciplin är ett löfte.
Gör dig inte själv besviken med att sukta efter saker du inte till fullo vill ha. Som sedelärande exempel: jag vill inte ha en Ferrari (delvis för att jag inte har körkort) för att uppoffringen skulle vara allt för stor. Kostnaden på runt en miljon kronor är inte ett bekymmer, vad som vore ett bekymmer är de saker jag skulle försaka på att omdisponera resurserna för att kunna köpa en sådan bil. Så när den åker förbi mig, kanske sneglar jag, men jag vill som sagt inte ha den.

Önska dig bara saker du verkligen, absolut och utan undantag vill ha. Det blir lättare då. Och du blir inte besviken på när du ständigt ger upp ett mål - eller ständigt misslyckas med målet för att du inte fick vad du vill ha.

PRINCIP ETT: Inse vad som lockar, accaptera vad du vill ha och vad du kommer avstå för att få det. Definera, skala bort, och upprepa - tills du har ett mätbart mål.

2. VILJESTYRKA: Självdisciplin är en muskel.

Självdisciplin kan liknas vid en muskel - används den inte blir den klen. Däremot, om du använder den ofta, blir den stark och du till fullo kan använda den för få vad du vill ha. Dock, på samma sätta som det krävs muskler för att bygga muskler, krävs det självdisciplin för att bygga självdisciplin.

Därför måste du utgå från dagens situation. Ett vanligt misstag är att gapa för stort, åta sig för stora och i många fall omöjliga utmaningar. På samma sätt som du fysiskt skulle utmattas, blir det likadant med disciplinen. Det blir en besvikelse. Fundera därför på vilken nivå du är genom den tidigare tankenöten. När du funderat kring vad du redan i dag klarar av, ska du blicka framåt mot vad som önskas. För det är därifrån målet ska måttas, ritas och satsats. Ett mål som väcker lustar och viljestyrkan.

Viljestyrka är det som gör är din hävstång mot målet, den mentala kraften, energin, bakom önskemålet. Kort och gott - kraften i din disciplin. Samma resonemang går att applicera här - muskeln måste få arbeta.

PRINCIP TVÅ: Viljestyrka är en muskel som kan arbeta på många olika sätt. Men generellt ser det likadant ut, kraften i att välja ditt mål, gör uppa en plan (låt det inte ta för lång tid), bestämma dagen för agerande, därefter - agera.

3. GÖR DET: Självdisciplinens kärna - handling

Jag ska spara dig tusentals timmar och tusentals kronor som du kan tänkas slösa på böcker som utger sig för en sak som du redan vet - livets stora hemlighet är att det inte finns någon stor hemlighet. Oavsett vad du har för mål kommer du ta dig dit, om du jobbar hårt och aldrig, aldrig, aldrig ger upp.

Många kommer försöka övertyga dig om genvägar, snabba metoder och enklare varianter. Men det finns inget sådant. All handling är svårt. Den som aldrig andats själv, finner varje andetag tungt. Varje person som aldrig sprungit kommer inte att klara av löpning. Ditt utgångsläge må verka tungt, men det finns alltid befrielsen genom att betrakta något du lagt bakom dig - när du nått en ny nivå av din potential.

Därför behöver jag inte förklara det som är redan är, du kan svaret och du vet hur det går till - det är bara att göra.

PRINCIP TRE: Gör det. Inte sedan. Nu, som ett andetag. Och igen, omedelbart - andas. Och igen, utan att känna efter. Andas in, igen och igen. Det ska bli som den luft du andas - livsnödvändig.

4. UTHÅLLIGHET: Självdisciplin frodas i rätt miljö

De dagar och situationer som viljestyrkan inte är så stark som den borde vara, målet inte lockar lika mycket som tidigare är det viktigt och nödvändigt att ha skapat sig en miljö som frammanar den process du en gång bestämde dig för att fullfölja. För många människor är arbetsplatsen en sådan miljö - en del känner sig förmodligen inte så sugna på att gå till jobbet på morgonen, men de gör det ändå. För att sådan är miljön, omgivningen och rutinen. Tänk på hur man kan skapa en miljö som tvingar in dig i det beteende som önskar, så du slipper känna efter.

En vana tar tre veckor att odla. För att vara på den säkra sidan - ge det en månad. Därför är det alltid lättare att använda sig av ett mål som dagligen praktiseras för att

PRINCIP FYRA: I stunder av tvekan, skaka av - och ge det tid innan du omvärderar din tvekan. Olusten faller av när du segrar genom din självdisciplin som sväller i sin styrka.

Nu är det dags att agera. Inte sedan, alltid omedelbart nu.

Andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

fredag 6 juni 2008

Bli av med dina rädslor

Är du lika nyfiken som jag och vill lära dig allt innan du dör? Detta tar i antagligen mycket mer tid än vi har till låns, men det finns genvägar! Jag har precis upptäckt en rolig och spännande website som förklarar det mesta.

"How Stuff Works" berättar hur saker fungerar på ett lättfattligt sätt utan att tumma på kvalitén av innehållet. En "Så funkar det" för vuxna helt enkelt :)

8 sätt att minska sin rädsla

  1. It doesn't matter why you're scared. Knowing why you've developed a particular fear doesn't do much to help you overcome it, and it delays your progress in areas that will actually help you become less afraid. Stop trying to figure it out.

  2. Learn about the thing you fear. Uncertainty is a huge component of fear: Developing an understanding of what you're afraid of goes a long way toward erasing that fear.

  3. Train. If there's something you're afraid to try because it seems scary or difficult, start small and work in steps. Slowly building familiarity with a scary subject makes it more manageable.

  4. Find someone who is not afraid. If there's something you're afraid of, find someone who is not afraid of that thing and spend time with that person. Take her along when you try to conquer your fear -- it'll be much easier.

  5. Talk about it. Sharing your fear out loud can make it seem much less daunting.

  6. Play mind games with yourself. If you're afraid of speaking in front of groups, it's probably because you think the audience is going to judge you. Try imagining the audience members naked -- being the only clothed person in the room puts you in the position of judgment.

  7. Stop looking at the grand scheme. Think only about each successive step. If you're afraid of heights, don't think about being on the fortieth floor of a building. Just think about getting your foot in the lobby.

  8. Seek help. Fear is not a simple emotion. If you're having trouble overcoming your fear on your own, find a professional to help you. There are lots of treatments for fear out there, and no good reason not to try them under the guidance of someone with training and experience.
Dessa tips har siten lånat från artikeln "What are you afraid of?: 8 secrets that make fear disappear" från tidningen Prevention magazine. Läs mer om rädsla och hur du kan bli av med din rädsla.

Det är intressant att rädsla, ångest och stress ligger väldigt nära varandra. (Läs mer och ännu mer). Det är liknande system i kroppen som sätts igång vid upplevda hot och innebär att kroppens arousal snabbt höjs genom adrenalinpåslag och kortisolutsöndring. Ett livsviktigt system som dock kan bli en plåga när det utlöses många gånger utan att det finns egentliga hot, och då det är ständigt påslaget och kan leda till utmattningsdepression. Dessutom innebär denna arousel att kroppen är redo för att fly eller kämpa varför musklerna spänns och andningen ökar. Ofta får vi dock inte utlopp för denna energi utan vi blir istället spända och nervösa. Ett tips är därför att motionera mycket när vi är speciellt stressade eller känner småpanik!

Läs mer om hur hjärnan fungerar och vad utmattningsdepression beror på i häften "Den deprimerade hjärnans revansch" av Lars Häggström (överläkare i psykiatri). Läs mer om våra vanligaste fobier.

Vad gör dig rädd och hur brukar du tackla det? Kan berätta att jag själv lider av trombskräck (vid sidan av min landgångsfobi).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

torsdag 5 juni 2008

Så här blir du lycklig

Hur blir man lycklig?

Det måste var en av världens mest ställda frågor. Med ofta mycket skilda svar. Men nu har psykologiprofessorn Timothy Bates kommit fram till att de flesta lyckliga människor har vissa personlighetsdrag gemensamt. De är sociala, aktiva, stabila, hårt arbetande och plikttrogna. Han menar att detta är medfödda egenskaper som hör ihop, men det finns också en möjlighet att lära sig ett liknande förhållningssätt. Nedan är ett utdrag från artikeln Mingla dig lycklig.

4 steg – så kan du träna dig glad

1. Imitera personlighetsdragen som enligt studien gör människor lyckligare och träna dig till att bli mer social, aktiv, stabil, hårt arbetande och plikttrogen. Då kan du lura generna menar professor Timothy Bates.

2 Var social och öva på att ha mer kontakt med människor även om det bara är med några få personer.

3. Sätt upp nåbara mål och jobba mot dem, för att bli mer plikttrogen och hårt arbetande. Som att till exempel varje vecka laga något som är trasigt hemma.

4. Koncentrera dig på att sätta motgångar och bekymmer i ett perspektiv, för att få ett stabilare liv.

Jag tycker att detta är intressanta forskningsresultat men ställer mig lite undrande till vad det innebär att "bli stabil"? Jag tänker att stabil och lycklig ligger nära varandra och därför båda är eftersträvandsvärda tillstånd, snarare än enkla inlärbara beteenden.

Vad gör dig lycklig? Vilka generella förhållningssätt tror du bidrar till lycka?



Andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

måndag 2 juni 2008

Risk och utveckling


Jag läste en intressant och inspirerande artikel i DN idag om var den optimala balansen finns mellan utveckling - risktagande och trygghet- stillastående. Det är en psykoanalytiker och en psykolog som funderar utifrån både psykologin och sina egna liv. Var står du själv?

"Man har mycket att vinna på att göra något annat än det trygga och invanda", säger psykologen Claudia Fahlke som tillsammans med psykoanalytikern Per Magnus Johansson har skrivit en bok om personlighetspsykologi.
Skrivet av Gert Svensson

Har livet blivit tråkigt? Var det bättre förr? Tänker du ofta att man vet vad man har men inte vad man får? Se upp - du är på väg att stelna!

När Per Magnus Johansson var sjutton år lyssnade han ofta på The Velvet Underground. "Fear is a man's best friend", sjöng John Cale, och orden gick rakt in: "Rädslan är människans bästa vän." Numera är Per Magnus Johansson psykoanalytiker och docent i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet.

- Jag tror på utsatthet, säger han. Om man vill vinna ett rikt liv måste man våga kasta sig ut och lära sig något nytt. Den som alltid trampar på trygg mark och aldrig utsätter sig för nya situationer berövar sig själv möjligheten att utvecklas. För honom eller henne väntar tristess och ökande ensamhet - och sedan döden, det slutgiltiga förstelnandet. Det krävs alltså mod för att inte fastna i livet, enligt Per Magnus Johansson. Men man behöver tur också.

- Alla har inte fått chansen att leva ett rikt liv. Den som har bittra erfarenheter kan bli alltför ängslig och försiktig för att våga utsätta sig för det okända. Själv gav han sig en gång i väg till Paris för att utbilda sig till psykoanalytiker, och han kände sig ofta ensam och osäker. Man han hittade vägen till ett spännande yrke, och dessutom fann han sitt livs kärlek. Vid fyrtio års ålder bytte han delvis spår, började läsa idé- och lärdomshistoria - och tvingades möta sin okunskap på ett helt nytt område. Nu arbetar han med en bok där han granskar psykiatrin i ett historiskt perspektiv.

- Men det hindrar inte att jag regelbundet är alldeles för bekväm och känner ett starkt motstånd mot att ifrågasätta mina uppkörda tankemönster, säger han.

Som tjugoåring ville Claudia Fahlke hålla alla dörrar öppna. Hon var intresserad av det mesta och ägnade sin energi åt än det ena, än det andra. Numera är hon professor i psykologi vid Göteborgs universitet, och hennes intresseområden har krympt.

- Jag blir inte längre engagerad av allt, säger hon. Jag har min yrkesbana, min familj och mina speciella intressen. Jag väljer bort bruset och gör det jag verkligen vill göra - och visst kan man tycka att jag har stelnat i detta. Men jag ser stora fördelar också. Jag koncentrerar min kraft och kommer djupare. Om man vill motverka sin mentala förstelning ska man umgås med olika människor och träna sig i att vara öppen inför andras sätt att tänka, förklarar hon.

- Men å andra sidan ... Vårt västerländska samhälle kräver av oss att vi ska vara så öppna och aktiva och förändringsbenägna. Det är ganska skönt att välja bort sådant man inte är intresserad av. Och jag tycker att man ska ha respekt för äldre människor som inte vill ha så många nya intryck.

Det är förstås en åsikt man uttrycker när man säger att en viss person har stelnat. Han eller hon kan dessutom ha fastnat i vissa avseenden, men vara öppen och nyfiken i andra. Ändå är det uppenbart att vissa människor stelnar tidigt i livet, medan andra fortsätter att utforska världen och utveckla sin personlighet.



Hur kommer det sig?

Ja, för det första blir hjärnbarken trögare med stigande ålder så att minnet och inlärningsförmågan försämras, och detta sker olika snabbt hos olika individer. För det andra är vi människor olika lagda. Enligt ärftlighetsforskningen är våra karaktärsegenskaper ungefär till hälften genetiskt orsakade - resten beror på omgivningen och erfarenheterna. Det handlar om ett komplicerat samspel mellan arv och miljö, enligt Claudia Fahlke:

- Forskningen visar att miljöfaktorer kan dämpa de genetiska faktorerna - eller förstärka dem. Man kan bli introvert och stukad på grund av en svår uppväxt även om man är biologiskt lagd för att vara utåtriktad och nyfiken.

- Och den som är genetiskt sårbar kan under goda villkor utveckla en rik och öppen karaktär, inflikar Per Magnus Johansson.

Inom den gren av psykologin som handlar om människors personlighet finns den så kallade egenskapsteorin, och på detta forskningsområde dominerar sedan många år den så kallade femfaktormodellen (The Big Five). Den har vuxit fram under flera decennier tack vare många forskares arbete, och på senare år har den förfinats av Paul Costa och Robert McCrae, psykologer från USA. De anser att personligheten vilar på följande fem "grundläggande tendenser": Öppenhet, Utåtriktning, Vänlighet, Målmedvetenhet och Känslomässig instabilitet. Varje människa har var och en av dessa fem egenskaper i hög eller låg grad. Man kan se dem som fem frekvensområden; varje individ har sin egen inställning på fem olika skjutreglage på ljudmixern - en unik kombination som leder till ett alldeles eget ljud, en egen karaktär.

Tre av de fem faktorerna har bäring på detta att stelna eller inte stelna. Öppenhet och Utåtriktning är de två första. Om man är "nyfiken, allmänintresserad och okonventionell" och upplevs vara "kreativ och fantasifull" är man en öppen människa, enligt Paul Costa och Robert McCrae. Är man dessutom utåtriktad, det vill säga "sällskaplig, pratsam, optimistisk och benägen att vara impulsiv och ta risker" - då får man mer eller mindre automatiskt kontakt med nya tankar och idéer. Känslomässig stabilitet är kanske ändå den allra viktigaste egenskapen för den som inte vill stelna i livet. Om man ofta är "ängslig, osäker och känslosam" och "reagerar med oro och rädsla inför nya och främmande situationer" - då är man känslomässigt instabil, enligt femfaktormodellen. Och då är risken stor att man saknar det mod som krävs för att våga skaffa sig nya erfarenheter.

- Rädslan - som i en mening är människans bästa vän - kan också strypa handlingsutrymmet så att alternativen för tänkande, kännande och agerande blir färre. Skräcken kan göra det som var flexibelt och fritt i karaktären till något trångt och styvt, förklarar Per Magnus Johansson.

Vid sidan av rädslan är bekvämligheten det rika livets värsta fiende, säger Claudia Fahlke:

- Det är tryggt och skönt att tänka så som man alltid har tänkt. Och det är sant att den erfarenhet man får med stigande ålder kan leda till visdom. Men den kan också innebära att man slutar ta emot ny information. Man måste lära känna sig själv. Är jag vis eller bara ovillig att förändra mig?

Men hur går det då till när en människas personlighet formas?
Ja, Sigmund Freud, psykoanalysens fader, ansåg att grunden läggs redan under de allra första levnadsåren, och att karaktären därefter danas genom en dragkamp mellan jaget, detet, överjaget och yttervärlden. Jaget står för förnuft och rimlighet och har det övergripande ansvaret. Överjaget är samvetet, medan detet är den dunkla delen av människan där det kokar av känslor och omedvetna drifter.

En person som under barndomen lider brist på kärlek kan påverkas på olika sätt, enligt den freudianska tanketraditionen. Han eller hon kan till exempel känna skräck inför sina egna känsloimpulser och utveckla ett strängt överjag och därmed bli en kontrollerad och förstelnad människa. Eller också tar rädslan för det okända över så att personen i fråga undviker alla situationer som kan ge nya erfarenheter - karaktären stagnerar.

Den tysk-amerikanska psyko-analytikern Erik Homburger Erikson var snarare inne på att det är kriserna i livet som formar karaktären. Han ansåg att personligheten utvecklas genom åtta olika åldrar, och i varje ålder har man ett grundläggande psykosocialt problem att lösa. Det är till exempel genom kriser i puberteten och ungdomsåren man finner sin egen speciella identitet, och i nästa stadium fokuserar man på att knyta an till en annan människa i en intimsfär.

Den som klarar kriserna växer och förädlas som människa, enligt Erik Homburger Erikson. Men den som inte lyckas med sin uppgift i en viss fas av livet bär med sig misslyckandet in i nästa ålder. Och om trenden fortsätter överstiger till sist de samlade negativa erfarenheterna de positiva, vilket leder till en förkrympt och rigid personlighet.

- Jag tror att självbilden är avgörande, säger Claudia Fahlke. Om man aldrig har fått känna sig fin och värd att älska, och om man inte har fått med sig de verktyg man behöver för att klara motgångar i livet - då är det lätt att bli uppgiven. Känslan av sammanhang är också viktig. Den som inte ser någon mening med tillvaron slutar att vara nyfiken, ingenting spelar någon roll.

Människor strävar medvetet efter att utvecklas, till skillnad från djuren; varje individ är unik och fri att välja sitt liv. Det är så tänkarna inom den så kallade humanistiska psykologin ser på människan, bland dem amerikanen Carl Rogers. Han använder termen "den fullt fungerande personen" för de individer som har nått allra längst i sitt självförverkligande. De eftersträvar nya upplevelser, accepterar både sköna och obehagliga känslor och är enligt Carl Rogers "kreativa" och "existentiellt levande" i meningen att de låter sin personlighet och sin syn på världen formas av de egna erfarenheterna; de tvingar inte in dem i en redan fix och färdig världsbild. Det goda livet kräver mod att "kasta sig ut i livets ström", skriver Carl Rogers, ett "utvidgande och växande av att mer och mer bli sina möjligheter".

Om man ska lyckas med detta får man inte ha för djupa hjulspår i hjärnan, förklarar Per Magnus Johansson.

- Om rutinerna har tagit över i livet, om man tycker att man redan vet allt man behöver veta och ofta känner nostalgi - då gäller det att ifrågasätta sig själv, säger han.

Den amerikanske psykoterapeuten Aaron T Beck har lagt fram en personlighetsteori som bygger på den kognitiva psykologin, den som handlar om hur vi människor styrs av vårt tänkande. Aaron T Beck anser att vi upprättar speciella scheman i hjärnan, en uppsättning automatiska tankebanor som blixtsnabbt styr vår tolkning av vad som sker. Dessa scheman är delvis medfödda, delvis grundade på tidiga erfarenheter i livet, och de påverkar ständigt våra känslor och vårt beteende.

Den kognitiva terapeuten Judith Beck har utvecklat sin far Aaron T Becks teori. Hon anser att vi alla utformar ett knippe fasta föreställningar om oss själva, om andra och om världen. Dessa så kallade grundantaganden blir viktiga inslag i vår karaktär, och trots att vi knappt är medvetna om dem uppfattar vi dem som absoluta sanningar. De flesta människor utvecklar i längden positiva grundantaganden om sig själva, men de som far illa i livet kan göra tvärtom. De som dessutom har en ängslig eller depressiv läggning kan börja betrakta sig själva som hjälplösa och misslyckade eller övergivna och inte alls värda att bli älskade. För dem ligger det nära till hands att tänka: "Det är ingen idé att jag försöker mig på något nytt, det är säkrast att jag håller mig till det gamla." Och så stelnar de. Men människan är en gåtfull varelse. Hon kan plötsligt börja blomma där allt verkar torrt och sterilt.

- Även om man känner sig nedtryckt och tänker att man saknar framtid har man potential, påpekar Per Magnus Johansson. Man kan möta nya människor och bestämma sig för att vara öppen inför andras idéer.

- Man har mycket att vinna på att göra något annat än det trygga och invanda, säger Claudia Fahlke."


Andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

söndag 1 juni 2008

Veckans tips v 22



Veckans tips är lånade från Sandy Miller och handlar om vilka fallgropar man ska försöka undvika om man vill lyckas med något.

10 Attitude Sins You Must Avoid To Be Successful


1. Pessimism. Your thoughts feed your actions. If you have negative thoughts it will surely slacken your actions and your motivation. Eliminate all your negative thoughts by thinking about your goals.

2. Procrastination. Delaying your scheduled tasks kills time and at the same time kills opportunities. You must always bear in mind that every second counts to be successful. You cannot return back a wasted time.

3. Laziness. Without any work or effort you will not get to success. As what the passage in Galatians (Gal 6:7) says, "...for whatever one sows, that he will also reap." You always earn what you have worked for. So, if you want something to be done, then work for it.

4. Anxiousness. Distress of mind contributes to stress that triggers sickness. Anxiety should be avoided in order to develop a positive mind and healthier body. It is always good to start your tasks without any worries.

5. Greediness. Excessive desire for something either wealth or other things tends to lose your focus and just thinking. For greediness is always the root of unexpected twist of plans that ruins your path to success. You must be just at all times in order to have a clearer mind in making decisions.

6. Ungratefulness. "No man is an island" as the famous quotation says. Accept it or not, you are not alone in making your actions possible. There might be someone, your friend, colleague, or family who supports you in all your endeavors. Without a thankful heart, you will end up nowhere. It is not only about karma but on how you return the kindness of people around you. If you return back the same act of kindness, you attract positive energy that helps you in achieving your desired goals.

7. Vices. In general, vice is always the culprit of something bad either on health or practices. Vices teach you to be unwise and dependent. By eliminating vices, you open the door to positive changes in your life.

8. Unwillingness to change. If you want or desired something, there will come a time that you may need to adapt yourself into a certain situation just to achieve what you wanted in life. It might be hard to make changes particularly if you are talking about a permanent change. Perhaps you need to change a bad habit like tardiness. You may have to exert an extra effort to overcome that and make a permanent change on your habit. Unwillingness to change also means reluctant to maturity. You must accept changes in life enable to learn from your experiences.

9. Cowardice. A person who lacks courage is not capable of moving forward. If you are afraid of taking chances and risks you are also limiting yourself in succeeding. There is no successful man in this world who didn't take the risks. Cowardice to difficulties and life's uncertainties will not get you to the ladder of success. Better be courageous and persevere.

10. Lack of self-confidence. More oftentimes than not, people who lack confidence never succeed. A person without self confidence is also the same to a car without an engine. You cannot pursue your goals if you don't trust your own actions or decisions. However, you must not be overly confident because it blocks great ideas and possibilities. Just remember, anything that is too much will not be good and healthy for you.

Andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Tankar kring veckans citat


Veckans citat:

Failures do what is tension relieving, while winners do what is goal achieving.
av Dennis Waitley

handlar om att man kanske inte alltid bör följa minsta motståndets lag och ha som överordnad princip att sträva efter att undvika det som är jobbigt. Visst kan det vara hälsosamt att inte alltid välja den krångligaste vägen, alltid kriga för sin sak eller att ständigt försöka sig på det omöjliga. Och visst är det viktigt att ge sig andrum och kunna slappna av emellanåt. Men för att komma vidare i livet kan vi inte bara ägna oss åt liknöjdhet och acceptera allt och go with the flow jämt. För att nå ett mål krävs ett viss mått av frustrationstolerans, ihärdighet och förmågan att höja blicken mot destinationen för att ha en chans att kunna styra sitt liv i den riktning man önskar.

Det är inte lätt att gå ner i vikt, det är inte roligt att plugga när solen skiner, det är jobbigt att säga sin mening i en församling som är av annan åsikt. Men hur ska vi kunna ge oss själva möjligheten att utvecklas och kunna bestämma över våra liv om vi inte vågar höja oss över bekvämlighetssträvanden och normbeteenden? Det är naturligtvis en fin balans mellan att alltid stå på barrikaderna eller att jämt sträva efter att förändra och fixa utan att någonsin kunna vara nöjd - och att alltid finna sig i omständigheterna och aldrig orka uppleva motstånd eller obehag.

Var finns din bekvämlighetströskel? Och när kan du unna dig att vara nöjd?

Andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,