Veckans citat

The more you claim your own destiny, the easier it will be to love unconditionally. The more you love, the more comfortably you'll fit in with all sorts of people.

Martha Beck



söndag 25 maj 2008

Tankar kring veckans citat

Veckans citat

I can't think about that right now. If I do, I'll go crazy. I'll think about that tomorrow.

Scarlett O'Hara (från filmen "Borta med vinden")


är en uttrycksfull version av att "var dag bär sina egna bekymmer". Jag tänker också på författaren till "Eat, pray, love" (Elizabeth Gilberth) som berättar att hennes tvivel på sin livssituation höll henne vaken hela nätterna tills hon insåg att hon inte behövde veta vad hon skulle göra just kl 4.00 på morgonen.

Vi kan helt enkelt inte rationellt fatta beslut om vi inte ibland får sova på saken. Och då lönar det sig inte att älta, känna, tänka och försöka prestera fram en lösning hela natten, bara för att man tycker att man borde. För att man inte vill fly problemen. Eller för att man är rädd att hamna i glömskans irrgångar.

Men vad är då skillnaden med att vänta att tänka på problem, fly från dom eller skjuta upp saker? Jag tror att gränsen är hårfin. Det är nog lätt att flytta fram beslutsdatum ytterligare en dag varje kväll tills dagar blir till år och man vant sig av med att fundera kring det som är viktigt. Men här är också en viktig fråga var gränsen bör gå mellan anpassning och förändring. Mellan acceptans och opposition. Och vilka krig man ska välja att gå in i.

Ibland är det helt enkelt bäst att precis som Scarlett vänta med att bekymra sig tills nästa dag.

Andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

fredag 23 maj 2008

Partymusik

Lite melankolisk partymusik för ikväll och imorgon.



Andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

torsdag 22 maj 2008

onsdag 21 maj 2008

Om att välja


Har du också svårt för att ibland fatta beslut? Det kan gälla allt från mer simpla saker som vad man ska ta på sig för kläder på morgonen, till mer livsavgörande beslut som att välja bostad, livsstil och yrkesval. När vi är osäkra på vilket val som är det rätta är det lätt att vi förlamas av rädsla för att göra fel och därför undvika att välja alls. Ibland är det helt enkelt bättre att välja ett alternativ utan att vara helt säker, än att hela livet stå och tveka på ett ben. Men vad ska egentligen få avgöra vilket beslut som är bäst? När ska vi följa magkänslan och när ska vi låta oss styras av förnuftet? Carole Nicolaides delar här med sig av sina tankar kring hur vi kan guidas för att våga välja våra liv och inte fastna i tveksamhet och obeslutsamhet.

Making Decisions That Bring Positive Results
By Carole Nicolaides

What causes us to freeze when we are faced with a high impact decision? Why is it that we often don’t know which way to turn? Being able to use your inner knowledge as a compass can guide you toward making quality decisions about your professional and personal life.

Because these decisions can create substantial positive (or negative) changes in our lives, we often hesitate before making them. However, once you understand yourself and the direction you want for your life, decision making becomes much easier.

This comes from wisdom. Keep in mind; wisdom and knowledge are often two different things. Wisdom tells us that once our decisions are not solely focused on the desired outcome, we begin to realize that there is not only one way of solving our problems. I am a big believer of letting my heart guide me. This is the best compass that human beings have, yet it is one that is so protected, humble and seldom manifests itself. Most adults lose the privilege of listening to their inner voice. Once social norms, education, guilt and other feelings manifest in our logic they come into direct conflict with our heart.

By placing a heavy emphasis on who you are and what your long-term goals consist of, you can transform your personal and professional life completely. Here’s just one example.

One of my coaching clients, Joanna, is a successful businesswoman who was working hard to get a promotion. She was spending hours at work, neglecting her family and particularly herself. When the time came to get that promotion, she was speechless and disappointed to learn that a new person - an outsider - got the position that she was working so hard for the past two years.

Needless to say she was devastated. She could not hide her disappointment and angry feelings. Worst of all, her motivation fell through the floor. The situation at home did not get any better. She became angry with her family and almost ruined her marriage.

Joanna was lucky to realize that she needed to change something in herself before losing everything that she worked so hard for the past twenty years. She started reflecting on the way she was living her life, writing down her typical days and fears, and then at the end of the week answering the following questions:

  • Did my activity this past week make a difference in someone’s life? Can I expect some results in the near future? How many people are going to benefit from this? Will the project that I am working on matter from a year now?

  • How many days did I laugh? Who were the people that made me feel good? What have I done to thank them? Does my happiness rely simply on getting from other people? What did I give to the community this week?

  • How many times this week did I take time for myself? When did I treat myself? What things can someone else in my life do? How effective was I in delegating work personally and professionally?

Once she started doing these things, and learned to say no to tasks that were not her direct responsibility, amazingly she started seeing results in her emotional well being. She became a calmer person and she was able to see the things that really mattered to her. She started being more attentive with people, caring and most importantly patient.

Her employees loved her new transformation. Without even doing any extra work she was able to transform her team into a team of people who fought for a common cause. They had a sense of belonging and cared about working together.

Joanna’s compass became the questions, “will this matter to anyone a year from now?” “Does this new project really matter for our organization’s success?” “Will its stakeholders benefit from this?” She used her inner knowledge to elevate her team members. In return, they were able to give their best at work and at the same time enjoy their personal lives.

We all know that making decisions is one of the most difficult tasks. Following these simple strategies I hope you will find it easier to make decisions. Just remember to take time to learn about yourself. Relax and think of how your decision will impact not only you but your direct environment. We are all so interrelated; we can simply not ignore this. The decisions you make impact many others as well.

Making quality decisions can change your life!

Se tidigare inlägg med Carole Nicolaides.



En inspirerande bok på ämnet är också Finn din inre polstjärna av Martha Beck.

Vad har du för tankar kring obeslutsamhet? Hur har du gjort viktiga val i livet?

Andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

tisdag 20 maj 2008

måndag 19 maj 2008

Veckans citat

Everybody wants to be somebody; nobody wants to grow.

Johann Wolfgang von Goethe

Veckans citat handlar för mig mycket om en önskan bort, en önskan om att förutsättningarna hade varit annorlunda och en önskan om en ny start för att livet ska bli som man vill ha det. En önskan att allt borde vara annorlunda och att det med nuvarande pokerhand är för dåligt för att kunna ge en tillfredsställande framtid. Då är det lätt att misströsta och ge upp och hänfalla till passivt önskande och trånande efter något annat. Att vara någon annan. Att leva ett annat liv. Att ha ett annat sammanhang där man kommer till sin rätt.

Men för att resa någonstans är det viktigt att börja ta reda på var man är någonstans och det innebär att man måste försöka acceptera sig själv och sin situation. För bara om man utvärderar sin position kan man sedan ta ut en ny riktning.

Citatet får mig också att tänka på avundsjuka, vilket hör samman med detta. ”Jag har inte vad som krävs, livet är orättvist och kan bara bli bra om jag är någon annan.” Vilket ju alla andra är. Så per definition utgör alla andra människor på detta sätt en provokation mot självkänslan! Det är lätt att hamna i dessa cirkelresonemang när livet frustrerar, när livet inte blir vad man tänkt sig och när livet känns mycket ändligare än vad man trott.

Så lösningen blir gärna pseudoliv framför TV:n, i böckernas värld eller genom intellektuella utsvävningar som inte leder någon vart. En distans som bevarar både självkänsla och stagnation. Ett drömmeri utan handling som konserverar det man vill förändra.

Men istället för att längta efter att vara någon annan kan man använda andra som inspiration, förebilder och draghjälp. ”Kan de så kan jag” Andra visar på att något kan vara möjligt även för en själv. Sedan är det upp till en själv att förändras, att sila agnarna från vetet, att anpassa strategier som passar en själv och att pröva sig fram för att hitta till ett mer autentiskt jag och tillfredsställande liv. Vilket inte är någon annans.

Andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Tillbakablick




































Vill du också ut på filosofisegling? Läs mer om arrangemanget på Sail for Life.


Andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

lördag 17 maj 2008

Avslut


Resan börjar närma sig sitt slut. Vi har stannat i två naturhamnar och i tre städer. Jag tyckte de medeltida städerna Poros och Hydra var fantastiska men naturhamnarna har också sin charm. Det är lugnt och stilla och man kan bada och njuta av naturen. Man kan gå i land och filosofera för sig själv vilket är guld värt eftersom vi lever tätt inpå varandra hela tiden. Det är lite som att spela tetris när någon ska ut från en hytt eller röra sig i ruffen. Man får tänka i flera steg för att inte kilas fast eller orsaka sociala blessyrer.

Bergen och öarna vid naturhamnarna ser otroligt mjuka och trolska på långt håll, men är väldigt karga och ogästvänliga när man stiger iland. Det är taggiga buskar och spetsiga klippor blandat med ett och annat olivträd.

Vi tog ett nattdopp när månen var full och vi andra lite på lyset och det var rent fantastiskt. Vattnet var stilla och bergen böljade mjukt i bakgrunden. Diset svepte in landskapet och gav en softad ton. Det enda vi hörde var läten från ovanliga fåglar som gav upplevelsen en genuin urtidskänsla.

Sista dagen på Lovisa var omtumlande. Solen var på sitt bästa humör men gruppen började förbereda sig för slutet vilket märktes i en mer avmätt stämning på båten där den första yran kändes avlägsen. Jag insöp allt med stora sinnen för att skapa mentala vykort då kameran lagt av. Jag satte mig på alla favoritplatser på båten igen, övade på pålstekar, kände på ratten, fobitränade på landgången och solade på däck innan det var dags att ta avsked. Och det var med blandade känslor. Dels ska det bli otroligt skönt att få krypa ner i sin egen säng igen och få tid till sig själv, men jag kommer sakna den täta närheten, gemenskapen och alla skratten. Jag har inte skrattat så mycket på många år!! Det har också precis blivit högsommar i Grekland med fantastiskt väder medan det fortfarande är en rätt kylig vår i Sverige. Kärleken till Lovisa har också stadigt växt och det finns nu ett 15 meter långt hål i mitt hjärta som blir svårt att fylla ut.

Här har vi hjärtat i båten. Coach, filosof och skeppare.

Vill du också ut på filosofisegling i Grekland? Kolla när nästa äventyr bär av på Sail for Life.

Andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

onsdag 14 maj 2008

Fobiträning


Igar lade vi till pa on Hydra som ar en fantastisk o! Den har stora blanka gatustenar med marmorkansla och massor av grander som foljer kullen uppat, sa det kanns som att ga i ett stort slott. Trots ons namn finns det inget naturligt vattensystem utan byn forses av en vattenbat varje dag. Men det ar den mest exklusiva on hittills med hutlosa priser och en lika oforskamt vacker omgivning. Igar satt vi i solnedgangen och blickade ut over havet och berg i lager pa lager i bakgrunden. Det var molnigt och lag ett sagolikt dis over hela havet och jag kan inte saga annat an att hela gruppen var hanforda av den storslagna magin! Men idag har solen atervant sa det har varit varannan dag sol och varannan dag dis vilket ar helt ok.

En annan iakttagelse ar att on vimlar av katter som gar hur dom vill. Hundarna tar ingen notis alls. Men det har sina nackdelar for min troja luktar fortfarande kattpiss. On har ocksa manga asnor och hastar som ar det enda transportmedlet som kan rora sig fritt i alla trappor och grander pa on som faktiskt ar helt bilfri!



Vad galler seglingen sa har mitt intresse avancerat till segelhanteringen, dvs uthal, inhal och all vindkunskap som ar sa central for att seglen ska fyllas med lyft maximalt.

Vi borjar bli ett sammansvetsat gang men den forsta berusade foralskelsen borjar lagga sig till forman for en mer lugnare karlek. Jag ska inte saga annat an att vi ar valdigt olika, men skrattet och intresset for att associera och tanka vidare forenar oss. Igar hade vi all time high nar vi alla vaxeldrog till den mest absurda konversation jag har haft pa bra lange! Den inneholl bland annat nyskapande ord som projektionspale (med ring over at) och en underbar historia om en fjaril som foralskar sig i seglen och kramas sonder nar seglet viras ihop. Och jag har blivit utnamnd till skrackforfattare eftersom det visat sig att jag ar sa ofattbart radd for allt och ser dramatik och dod i de mest ovantade situationer.

Det borjade med landgangen innan jag ens klev pa baten forsta gangen. Jag hade san panik att jag blev blockerad och antagligen hade ramlat i om jag inte lugnat mig. Och jag tanker att man kan hanga sig i segelrepen (som det vimlar av overallt), tror att askan (i forrgar) ska sla ner i masten och ar saker pa att vi ska krocka med andra batar nar de anas pa horisonten. Sa detta ar inte bara filosofi och segling utan ocksa fobitraning! Men idag kanns landgangen bara laskig men inte oovervinnerlig. Sa det tar sig.

Det ar full fart hela tiden och man hinner knappt sova. Sa nu ar det dags for dagens forsta filosofipass sa jag maste ila till baten igen.

Soliga och raddhagsna halsningar fran ett ofattbart vackert Grekland!

Läs mer om filosofisegling på Sail for Life.


Andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

måndag 12 maj 2008

Inre och yttre resa

Andra dagen i Grekland pa havet i en segelbat med åtta för mig helt okända människor har varit omtumlande, spännande och helt underbar! När jag kom fram till Atén stod skepparen Johan och väntade in mig och de två andra som tillhörde besättningen. Bara resan fram till segelbåten var ett fantastiskt öppet och ärligt möte. Kanske var det Grekland, kanske var det syftet med resan eller kanske var det helt enkelt så att vi alla var på samma våglängd och lika engagerade i personlig utveckling och intresserade av ett liknande förhållningssätt till livet som gjorde det till en fantastisk början på vad som i alla fall tills idag har varit en helt otrolig upplevelse. Jag marker att det redan gar inflation i alla superlativ, sa jag ska forsoka vara lite mer nyanserad. Men detta ar svart nar man blivit fralst!

Det enda molnen på himlen har egentligen varit min sjösjuka och den första molniga och ganska kalla dagen. Men redan nu lyser solen från en molnfri himmel och det är högsommar i vackra Poros – en ö en bit bort från Atén som mest liknar en exklusiv sagostad. Idag har det varit yachtutställning och hamnen är full av ett 50-tal lyxåk for mångmiljonärer. De vackra husen på ön ligger travade på varandra uppåt den stora kullen och det är ett landskap som är lika vackert när vi stiger i land. Butiker och restauranger har den klassiska medelhavskänslan med vänlig service, bra mat och en varm mild bris av avslappning och valbehag.

Båten Lovisa väger 15 ton och är 15 meter lång och är en lika kraftfull som bestämd dam jag precis börjat lära känna. Idag kastade Johan in mig framför ratten och det var nog väldigt bra för jag skulle nog ha stressat upp mig rejält av att tänka på hur jag som inte ens har körkort skulle kunna kontrollera en frustande krängande dam i ordentlig vind. Utan att valta baten eller kasta omkull passagerarna. Nar tevattnet var pa gang var jag rejalt nervos! Jag måste erkänna att det var svårt att styra, men efter ett tag var det mäktigt att ha kontroll över en så stor båt och navigera henne av egen kraft. Det var först då jag började lära känna Lovisa lite närmare och det visar sig vara en angenäm bekantskap! Jag stod och parerade båtens kraftiga svängningar med benen samtidigt som Lovisa frustande gjorde sitt basta for att bjuda pa motstånd - men till slut underkastade sig.

Resan har bjudit pa sol, filosofi, livsdiskussioner och underbart sallskap. Jag tror inte man kan begara sa mycket av en resa! Den vander sig lika mycket inat som utat och att vara strandsatta pa en bat gor att man kommer varandra otroligt nara inpa livet. Och an har det inte resulterat i kiv av nagot slag. Det ar ocksa speciellt att prata om de gamla grekerna pa deras hemmaplan! Omgivningen ger en filosofisk inramning pa manga satt.

Efter att jag letat i flera timmar efter tradlas anslutning och nu sitter pa ett rokigt internetcafe med hogljudd hardrock och trasiga tapeter tror jag det ar dags att bege sig till ganget igen. For det blir tidiga mornar oavsett nar vi lagger oss! Sjolivet ar en helt ny varld med eget tempo, egna regler och vokabular. Vi far hoppas pa slorvind imorgon!


Livet pa sjon har manga blota inslag