Start by doing what's necessary, then what's possible, and suddenly you are doing the impossible.
Francis of Assisi
Veckans citat får mig att tänka på att varje stor förändring börjar i små steg. Och om man inte förtvivlar eller försöker greppa hela förloppet på en gång så kan man så småningom skörda frukterna av sina ansträngningar. Det är så lätt att ge upp i förtid och tänka ”Vad ska det här tjäna till?” innan man ser några resultat. Men precis som DrPhil brukar säga är det inte resultaten vi kan kontrollera, utan våra egna ansträngningar. Och varje sjumilavandring börjar med ett enda litet steg.
Dessutom är det så att när man väl börjar kämpa för något och tålmodigt fortsätter, så kan det även förändra även inställningen till andra området i livet. Speciellt när man efter ett tag upptäcker att man har lyckats! Jag glömmer aldrig när jag lärde mig jonglera. Det tog en hel sommar vilket antagligen är ovanligt länge, men för mig var det helt omöjligt att tänka sig att JAG skulle kunna lära mig det som såg så ofattbart svårt ut varför jag tycker en sommar var kort tid för att klara av det otänkbara. För nog måste man ha talang för det, eller i alla fall en extraordinär förmåga att lära sig avancerade balansakter? Men jag hade en bra lärare som delade upp det i mindre steg. Och det var ju inte särskilt svårt att bara kasta två bollar i händerna. Och sen när man skulle kasta bort den tredje utan att fånga den var det inte heller helt så konstigt. Och att sedan fånga upp den bara en gång, ja det gick ju också med lite träning. Och sen insåg jag att jag faktiskt jonglerade! Det var en otroligt berusande känsla och jag upplevde att om jag nu klarade detta så fanns det ju ingenting jag inte heller kunde lära mig! En övertygande känsla som ingen kunde ta ifrån mig. För jag hade just bevisat för mig själv att jag klarade av något som jag aldrig hade trott om mig själv!
Det behöver inte vara något spektakulärt eller ovanligt man ska lära sig. Det räcker med att känna den där vissheten att man nog kommer att fixa det om man inte ger upp för tidigt. Om man inte tappar modet vid lite hinder. Livet är fullt av tappade lustar och bara de som vågar satsa energi, tid och tålamod har förutsättningar för att lyckas med projekt som inte ger omedelbar utdelning. För visst är det så att man gärna vill smaka lite på segern eller i alla fall få en glimt av hur det känns att lyckas, innan man helhjärtat ger sig in i något. Man vill ha någon slags garanti för att tycka det är värt det. En försäkran om att man också har förutsättningar att klara av det. Och gärna lite kortsiktiga vinster på vägen så att man kan njuta lite och i alla fall har fått ut något av sina ansträngningar.
Men kanske är det så att vi måste öva upp en tillit till oss själva. Att det finns långsiktiga vinster men att de inte går att skymta förrän vi vågar satsa ordentligt. Jag tror att det är lätt i dagens informations, konsumtions- och quickfix-samhälle att odla en otålighet och förväntan på att saker kommer att gå snabbt. Man vill leva i nuet och ha allt som är kul nu! Saker som är långsamma och arbetskrävande är per definition något outvecklat och gammalt som inte ger utdelning för den energi man behöver investera. Samhällets takt ger en illusion av att allt går att klara av nu eller kanske redan igår utan att vi själva behöver offra någon del av oss själva. Det blir därför en stor uppgift att ge oss tillit till att vi klarar av saker även om vi inte ser slutet av bågen på en gång. Även om vi inte omedelbart märker att det fungerar. Vi måste helt enkelt våga lita på att saker får lov att ta tid och att det enda vi kan göra är att sätta ena foten framför den andra. För om vi inte försöker har vi definitivt ingen möjlighet att lyckas!
Andra bloggares åsikter om Citat, kloka ord, bevingade ord, tillit, att lyckas, framgång
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar