Upplysning når man inte genom att föreställa sig ljuset utan genom att utforska mörkret
C.G. Jung
Veckans citat får mig att tänka på historien om kvinna som en sen kväll träffar på en berusad man vid en lyktstolpe. Mannen böjer sig ner och verkar leta efter något. På frågan vad han letar efter svarar han sin cykelnyckel. När kvinnan då frågar när han hade nyckeln sist får hon till svaret att det var vid cykeln, 200 meter bort. Kvinnan frågar då – Varför letar du då här så långt borta? Varpå mannen svarar – Därför det är här det är ljust. På liknande sätt tänker jag att det är lättare att försöka finna svar där man redan letat tidigare, och det är svårare att våga utforska områden som inte är lika lättillgängliga. Det är kanske också därför det för många är så skrämmande att vi skulle kunna ha ett omedvetet område inom oss. Något som vi varken kan se eller styra, men som ofta kan påverka oss ändå. Och jag tänker inte på det omedvetna i strikt psykoanalytisk mening, utan mer om det vi ännu inte har lagt märke till eller förstått. Att lyssna inåt och famla i mörkret är egentligen det enda sättet vi kan använda oss av för att kunna utvecklas och hitta nya sidor hos oss själva. Och jag tänker att ålder och erfarenhet är viktigt men ändå har en underordnad betydelse. Erfarenhet kan ju vara år av repetetion medan en nyfikenhet på sig själv och att utvecklas som människa ofta finns väldigt naturligt hos yngre människor. Och att inte nöja sig med det man vet utan ständigt sträva efter att lära sig mer är ett förhållningssätt till livet snarare än något som automatiskt ramlar över en med stigande ålder. Vi måste tillägna oss ny kunskap. Det är en aktiv handling. Och när det gäller självutveckling är det ofta förbundet med risker vad gäller sin identitet, självkänsla och roll i samhället och det är inte lika självklart att vi orkar ompröva mer personliga områden.
Jag tror också att det ultimata är en balans mellan stadga, trygghet, acceptans och visshet respektive utveckling, förändring och nyorientering. För att sluta lära sig är samma sak som att själsligt dö. Ibland krävs det dock att man går igenom en kris för att orka ompröva sig själv och hur man vill leva sitt liv. Jag tycker Ola Magnell beskriver det bra i låten "Nya perspektiv" från 1975.
När du tappat alla fästen och kontakter
Och blir varse ditt förödda kapital
När du rusat blint och hamnat på din akter
Och sörjer dina svikna ideal
När du saknar dina vänner och garanter
Och står mol allena på din piedestal
I en skock av illojala gratulanter
Som väntar sej att du ska hålla tal
Och när du inte längre har nån chans att vända
Och har tappat sista tråden till ditt trygga gamla liv
Ja det är då, först då som saker börjar hända
Å det är då som du kan börja skönja nya perspektiv
När de vägar där du går blir allt för glatta
Sen du lockats ut på livets hala is
När du känner att din tanke börjar fatta
Att du aldrig kommer till nåt paradis
När du inte längre känner dej så säker
På att Vänern inte flyter till Paris
Och när hundarna omkring dej står och bräker
Och din farsa står och ropar på polis
Och när du inte längre har nån chans att vända
Och har tappat sista tråden till ditt trygga gamla liv
ja det är då, först då som saker börjar hända
Å det är då som du kan börja skönja nya perspektiv
När de svarta molnen siktats över haven
Och du inte väntar precis nåt vanligt rusk
Medan Mussolini vänder sej i graven
För att Mogens har blivit fälld för skattefusk
När Sven Stolpe får Das Kapital i läxa
Och en Ivar för ett stunsigt temperament
När Donny Osmond låtit muschen växa
Och har blivit vald till Norges president
Och när de inte längre har nån chans att vända
Och har tappat sista tråden till sitt trygga gamla liv
Ja det är då, först då som saker börjar hända
Å det är då som de kan börja skönja nya perspektiv
Läs även andra bloggares åsikter om Upplysning, självutveckling, det omedvetna, omedvetna, utveckling, personlig utveckling, mental träning, förändring, acceptans, ljus, mörker, Jung, citat, kloka ord, bevingade ord, ordspråk, omedvetet
2 kommentarer:
Men vad lustigt!
Hörde just den här låten med Ola för några dagar sedan och tänkte: Men vilken bra text. Den ska jag lägga ut på min blogg.
Och så hittar jag hit till dig idag, och du har gjort just det.
Kommer att titta in till dig lite då och då.
Varma hälsningar S o F
Hej Sof!
Vilket tur att jag hann före ;) Jag hade egentligen velat lägga ut själva låten, den är så otroligt bra! Musiken börjar lite anspråkslöst men byggs på och kryper liksom in i kroppen - det låter ju helt psykotiskt. Men du förstår säkert vad jag menar!
Kram, Rebecka
Skicka en kommentar