Veckans citat

The more you claim your own destiny, the easier it will be to love unconditionally. The more you love, the more comfortably you'll fit in with all sorts of people.

Martha Beck



torsdag 20 mars 2008

Inspiration eller transpiration?

Med anledning av veckans citat

"Genialitet är till en procent inspiration och till nittinio procent transpiration"
Thomas Edison


kan man kanske fundera över vilken roll man ger inspirationen i livet. Jag tänker att inspiration är livsviktigt och något man ska odla och vara lyhörd för eftersom det ger livet mening och kraft. Men samtidigt har man inte alltid tid att vänta på att andan ska falla på när man behöver få något gjort. Denna konflikt är något författare har debatterat under urminnes tider - om man ska disciplinera sig och inte vänta tills den nyckfulla inspirationen behagar dyka upp och som Strindberg se skrivandet som ett arbete och sitta bestämda tider varje dag med specifika mål på produktivitet. Eller om man endast ska skriva de stunder man bubblar av skaparkraft och idéer som Marianne Fredriksson som menar att böckerna skriver sig själva och att hennes figurer får liv som hon inte själv aktivt planerat. Många tycker att inspiration och en känsla av lust och vilja inte ska få diktera allt man gör och inom psykologin har man lätt för att stämpla känslomänniskor som labila och impulsstyrda vilket generellt inte ses med blida ögon och som utmärkande för en god psykisk hälsa. Men samtidigt kan man undra hur roligt extremt disciplinerade människor verkligen har det? Naturligtvis handlar det säkert om att hitta en balans mellan att låta inspiration och spontanitet styra, och göra sådant man faktiskt inte vill för att man oftast mår bra av det i längden, som att inte frossa i godis eller ligga och dra sig hela dagarna. Eller sitta uppe hela nätterna med sin nya blogg för att inte orka upp dagen efter!

Jag är lite kluven inför att låta inspirationen alltid styra när något behöver bli gjort. Har själv svårt att komma igång att plugga när jag känner mig trött och omotiverad och känner att jag ändå inte kommer få något ut av mina ansträngningar. Kurslitteraturen är helt enkelt för viktig för att spillas bort på halvhjärtade försök där inte hjärtat är med. Men jag vet också att bara att sätta sig vid skrivbordet markant ökar sannolikheten för att något produktivt och även inspirerat ska ske. Jag har skrivit upp en liten lapp om "Styrkan att sätta sig ner" för att påminna mig om att tröskeln att komma igång ofta är mycket större än tröskeln för att sedan fortsätta med ett stort engagemang. Men ibland har jag gått hela dagen och cirklat runt skrivbordet för att invänta en inspiration som aldrig dyker upp vilket får till följd att jag blivit väldigt stressad och inte mycket lyckligare. Men min lägenhet brukar i alla fall vara mycket renare!

Naturligtvis är det så att inspirationen kan ha många andra roller än igångsättare och som motivator! Det är inte alltid något man medvetet använder som ett mekaniskt instrument utan ett inslag i vardagen som förgyller och ger perspektiv på tillvaron när man minst anar det. Men för mig har inspirationen ofta fungerat just som en energiboost och gett mig förnyad lust att ta mig an olika projekt. Oavsett om man vill njuta av inspirationen eller bara utnyttja den för egna syften tror jag att det är viktigt att försöka underhålla den och bli medveten om vad som inspirerar och motiverar just mig!

Vad gäller studier så är en stor inspirationskälla faktiskt några av de många böcker om studieteknik som finns. Även om jag vid det här laget känner igen många av de tips som ges blir jag alltid glad över att någon annan tagit sig tid över att reflektera över hur jag i min ensamhet ska få bättre studieresultat. Risken finns i och för sig att jag fastnar i ett evigt planerande och med röda kinder går igång på att strukturera mitt nya liv på pluggfronten utan att särskilt mycket i praktiken blir gjort. Även läsesalar på bibliotek gör mig otroligt inspirerad att läsa eftersom bibliotekets allvarsamma inramning och studenternas tysta engagemang och studieflit får mig att inse att studietiden inte bara handlar om att slacka eller tömma spritlagren så fort som möjligt, utan att universitetet faktiskt är ett jobb som alla andra där alla dagens timmar kan fyllas med produktivitet och nya insikter och jag upplever att studentens status i samhället omedelbart uppgraderas när jag rör mig i anrika biblioteks uppmanande och vackra miljöer. Både mina studier och min roll som student får en större dignitet vilket gör det lättare att ta även de tråkigaste böckerna på större allvar.

Vilken roll har inspirationen i livet? Och vad består den av? Och kanske den viktigaste frågan - vad ger just dig inspiration?

Andra bloggares åsikter om , ,

2 kommentarer:

Gisan sa...

Tack för besöket hos mig! Just nu säger inspirationen att jag ska sitta kvar här vid datorn och läsa bloggar och skriva i min egen. Men min disciplin säger att jag ska gå och lägga mig. Jag lyder disciplinen för att få en bättre morgondag. Jag är kanske lite mer rutinstyrd än snittet p g a min diagnos. Jag har lärt mig vad jag mår bäst av helt enkelt. //Gisan

Sofia sa...

Hej Gisan och tack för din kommentar! Det är den vanliga dragkampen mellan känsla och förnuft som sätter in hos mig på kvällarna. Jag brukar aldrig få riktig ro till att varva ner och sova, och det på omvänt sätt alltid lika svårt att vakna till liv på mornarna. Jag undrar om det inte är någon fysikalisk naturlag - att alla kroppar vill fortsätta vara i det tillstånd de är (sovande eller vaket) och man måste övervinna en stor tröskel för att bryta igenom denna. (Tröghetslagen tror jag den heter.) Jag önskar min inspiration kunde spira så fort jag vaknar - det hade ju gjort livet så mycket enklare! Jag är imponerad över att du så självklart valde disciplinen. Du får gärna förklara hur detta går till! /Kram, Rebecka