Veckans citat

The more you claim your own destiny, the easier it will be to love unconditionally. The more you love, the more comfortably you'll fit in with all sorts of people.

Martha Beck



torsdag 3 april 2008

Inspirerande TV-serier

Livet är ofrånkomligen både upp och ner. Men vissa dagar känns det betydligt tuffare att motivera sig att gå upp och kämpa på för det man tror på än andra. När sådana dagar läggs på varandra kan man tappa riktning och fart och det ligger nära till hands att söka tröst i tillfällig njutning som sprit, choklad och shopping . När livet väl har lurat in en i fördärvet kan det kännas motigt att hitta tillbaks till det liv man egentligen vill leva eftersom det ofta kostar på och inte erbjuder samma omedelbara belöningar.

Något som kan fungera som en påminnelse om hur man egentligen vill leva och ge en glimt om hur livet skulle kunna gestalta sig om man bara orkade engagera sig lite mer, kan ibland vara så simpelt som en inspirerande film eller TV-serie som vilar på de grundstenar man vill bygga sitt eget liv på. Genom att få en färdig mall med ljud, ljus och levande rollkaraktärer ser vi plötsligt en påtaglig vision av hur vissa grundläggande faktorer i livet kan bygga upp en helhet vi för närvarande saknar. Det kan vara så banalt som att man kommer ihåg hur härligt det är att vakna pigg och fräsch, hur underbart det är att lukta gott och faktiskt måna om sitt utseende om man grottat ner sig en tid. Eller så kan inspirationen ligga på ett annat plan där det är själva livsstilen eller attityden man vill åt. Eller så är det en mer ljuplodade livsfilosofi som programmet förmedlar. Ibland kan det också räcka med att det är en viss situation man känner igen, eller en konflikt som speglas och löses på ett inspirerande sätt. Naturligtvis är TV-serier ren fiction och skrivet för att underhålla, men det är alltid komponerat och iscensatt av människor med egna liv och känslor och problem att relatera till. Så någonstans bygger TV-serier alltid på verkliga förhållanden!

Jag tänkte här nämna några av mina favorit-TV-serier som muntrat upp, inspirerat och ibland fungerat som en ställföreträdande moral när jag inte riktigt kommer ihåg vilken väg jag faktiskt vill gå. Jag tänker på att man brukar säga att terapi ska fungera som ett ställföreträdande hopp och tycker faktiskt att vissa TV-serier och vissa TV-episoder ibland kan fylla en liknande funktion i mitt liv. Inte för att de alltid piggat upp när jag känt mig modlös och vilse, utan för att de oftast fungerat som en påminnelse om att jag ibland valt den enkla vägen någon gång för mycket. Och att det finns möjlighet till förändring. Risken finns naturligtvis att serierna inte bara fungerar som en ställföreträdande moral utan också som ett ställföreträdande liv där man sluter sig i sin kokong med favoritrullar och godis bakom neddragna gardiner och gamla pizzakartonger. Men ibland kan även denna verklighetsfrånvända tillvaro bli en vilozon som man kan göra ett avstamp från och med nya krafttag återgå till ett liv på en högre utvecklingsnivå där man kanske blivit lite mer fjärilslik trots allt.

Hur som helst så finns det ofta inget som kan få mig så snabbt in på rätt bana igen som en inspirerande TV-serie när jag tillfälligt känner mig lite ur gängorna och har tappa sikten och framförhållningen. Ett bra exempel som jag kan återkomma till många gånger är långköraren från 1970-talet ”Lilla huset på prärien”. Den får mig att inse att jag vill leva på en liten ort och gärna på landet, att jag vill fylla mina dagar med en blandning av oförvägen strävan, värme och intresse för min nästa, en engagerad nyfikenhet och en obändlig tro på att allt kommer att bli bra om man bara inte ger upp. Serien har med sin varma ton en optimistisk syn på hur man kan leva tillsammans även om många gestaltningar av problem är tillrättalagda och en del moraliska värderingar gammeldags och tvivelaktiga. Men kärnan av kärlek till livet och då speciellt familjelivet finns som en bärande tråd genom alla 9 år serien spelats in och har en fantastisk förmånga att tränga igenom TV-skärmen.

En annan serie som fungerat lite som en mentor för mig under min praktikperiod inom ett vårdande yrke har varit ”Scrubs”. Jag har känt igen många av de karaktärer i serien från arbetsplatsen och ibland fått uppslag hur jag kan hantera problem på ett direkt överförbart sätt. Det låter kanske lite konstigt med tanke på att Scrubs är en skruvad komediserie. Men den har också fått pris för att på ett förtjänstfullt sätt blanda drama och komedi. Dessutom har vissa läkare hävdat att den på flera sätt är den mest realistiska sjukhusserien som gjorts! Jag har kunnat identifiera mig med JD:s valpiga sätt att kasta sig in i svåra situationer utan att känna sig säker eller ens tillräckligt modig. Och han gör ibland allt för att hålla skenet uppe för att kunna slicka i sig beröm från sin motsträvige och kantiga mentor, DrCox. Men naturligtvis har DrCox alltid hjärtat på rätta stället och försöker med råa metoder att tuffa till JD för att få honom att våga se hur mycket han egentligen kan.

En tredje serie som väl egentligen varit mest inspirerande när jag var i 20-årsåldern är ”Sex and the City” som också har ett otroligt snyggt sätt att blanda allvar och humor. Det var också en utav de första TV-serierna jag minns som började och avslutade varje episod med tankar kring en viss frågeställning om hur livet egentligen fungerar eller bör fungera (vilket otroligt många serier sedan tagit efter, inte minst Scrubs). Det som denna serie inspirerat mig med är allt från kläder, frisyrer funderingar runt killar och förhållanden, och den ständiga cafékulturen med vänner och diskussioner om hur man ska leva och hur män egentligen är funtade. Någon kille som inte förstått sig på konceptet tyckte att serien var orealistisk och bara fokuserade på sex. Men jag tycker definitivt att serien har mycket mer att ge eftersom frågeställningarna som behandlas rör de flesta dimensioner av förhållanden och även berör många andra idéer om hur man ska leva. Men jag ska inte förneka att den spännande New York-miljön med avant-garde-kultur, uteliv och ett rörligt intellekt har utövat en stark dragning på mig.

Sist men inte minst vill jag ta upp den australienska TV-serien ”McLeods döttrar” som handlar om två systrar som tillsammans driver en gård ute på vischan i södra Australien. Miljön är bedårande och har en speciell lockelse på mig som älskar landet och en mer jordnära tillvaro. Men den första delen av serien har också ett både underhållande och starkt personlighetsgalleri med många roliga, spännande och sociala intriger. Jag kan inte på samma sätt som med de andra TV-serierna förklara riktigt hur denna serie inspirerat mig mer än att jag virtuellt får smaka på ett vardagsliv på landet vilket gör att jag inte glömmer hur detta kan gestalta sig och därför håller min dröm om en gård på landet vid liv.

Vilka TV-serier har muntrat upp dig när livet känts motigt? Vad har fått dig att med förnyad kraft styra upp ditt liv igen? Vilka TV-serier eller program inspirerar dig att leva ditt liv lite mer som du verkligen vill? Det vore spännande att höra vilka som är just dina favoritserier!



4 kommentarer:

Gåslever sa...

Får mysningar i hela kroppen när jag läser :)

Sofia sa...

Hej Matte!

Vilket bra ord, mysningar! Det ska man nog försöka samla på sig en hel del av.

Kram, Rebecka

Skipper sa...

Intressant ämne, igen! Jag gjorde en gång en coachöving där jag skrev ner de filmer och tv-serier som jag verkligen gillade, för att sedan försöka hitta gemensamma nämnare och mönster. En spännande övning för att ta reda på mer om sig själv. Jag kommer att tänka på en tv-serie och en film, "Six feet under" och "Matrix". Båda briljanta, men varför kan jag tycka att de inspirerar. "Six feet under" är så levande. Människorna är så levande med alla sina brister och talanger. Det är enkelt och komplicerat och det finns på något vis en grundinställning att allt är ok - att allt får vara med. En rak, ibland ganska rå kommunikation, mellan människor vars förutsättning kanske är en grundläggande kärlek. Inte så mycket tassande, utan respektfull tydlighet. Att dessutom så påtagligt ständigt bli påmind om döden i en begravningsbyrå, tycker jag verka bidra till fokus på det som spelar roll - ja, bejakande av livet på något sätt. Matrix. Jag ser Matrix som en kuslig bild av vårt samhälle. Hur livet egentligen är något annat, att vi är grundlurade och likriktade att tro att jobba, pengar och konsumera och stressa är vad det handlar om. I mina bästa stunder känner jag mig som Neo. För ett tag sedan var jag förresten på en kurs på Mallis, och vem ledde den kursen - jo, Oraklet från Matrix - som en kopia, på alla vis! Matrix inspirerar till att vara Neo och till att hitta fler Neossar... :)

Sofia sa...

Hej! Jag tror jag förstår vad du menar. En av anledningarna till att jag gillar "Lilla huset" är att det också visar människors mörkare sidor. Så även om serien är lite tillrättalagd tycker jag det finns många realistiska skildringar av en hel del olika sociala bekymmer.

Tycker det där med respektfull tydlighet låter som en bra princip, men också motsägelsefull eftersom det måste vara svårt att balansera både tydlighet och respekt på en gång (jag får väl se mer på Six feet under!). Jag brukar tänka att man alltid kan utgå från sina egna känslor och undvika att anklaga - men det är inte heller helt lätt.

Tack för dina tankfulla kommentarer!

Kram, Rebecka